En helg av framgång och glädje
I lördags tränade vi sök med Mallekraftarna. Jag försöker passa in vår övriga träning så att jag kan vara med här så ofta som möjligt. Nu var rapportträningen på söndagen så det passade. Vi kunde köra två pass sök med Busa. Eftersom matte jobbar var tredje helg så passar jag på då att träna sök med Mallekraftarna och får en omgång kunskap och förslag. Sen plågar jag rapportkompisarna med att ligga figge för Busa fram till nästa gång för kunskapsinhämtning.
Jag har nu en tid malt med att ha figge i varje slag, varannan rakt ut och varannan en 25 m fram i rutan så att Busa får in mönstret att söka framåt. Första passet körde vi så igen och det funkar mycket bra. Fortfarande ger Busa allt, vilket gör att hon totalt bränner ut sig efter en 6-8 slag. Hon måste lära sig att hushålla. Glenn menade att även Garbo varit så en gång och numera var så sparsam att hon kunde i princip söka hur länge som helst.
För första gången på mycket mycket länge rörde hon vid en av figgarna (första skicket) så vi blev tvungna att påminna henne om att detta är tabu. Lite överladdning här.
Jag körde för första gången Busa på en helt nergrävd figge med lock över. Busa markerade precis lika bra som annars. Det var en liten genväg att köra direkt utan att hon fått se någon klättra ner i lådan, men chansningen gick hem. Glenn menade att ofta fortsätter hundarna med de beteende de har första gången och börjar de gräva så fortsätter de gärna med det. Tack o lov blev det inga felbeteende.
När det var dags för andra passet kände jag att det var dags att spänna bågen till bristningsgränsen för att se var vi stod i ett tävlingsläge. Jag la ut en figge 100-150 bort, resten tomslag. Busa gick utmärkt. Ett av slagen var kanske inte riktigt framåt men vi täckte området ganska bra ändå. Fullt tävlingsbart.
Det kändes lite grann som om en tyngd lättade från mina axlar när jag såg framgången. När Glenn o Mia sen sa att de tyckte det såg bra ut var träningsglädjen tillbaka. Jag blev tvungen att gå en runda med Busa när övriga tränade uppletande eftersom jag nog inte hade kunnat hålla tillbaka glädjetårarna.
Fortfarande har vi lite problem i lydnaden. I vissa moment ligger Busa på 0 eller 9 beroende på den stressnivå hon har denna dag. Platsliggning och kryp framför allt. Hennes galna kamplust gör att hon ibland inte hinner greppa apporten pga. sin fart. Vi kör vidare.
Maj-Lis Lakritstroll har enbart framgångar i sin rapport. I motsats till Busa ligger hon okopplad, lugn och tyst på stationen. Springer alla sträckor med en av de bästa tiderna i gruppen, klarar svåra vinklar på förlängningen. Gör utmärkta framföringar. Vi har inga problem att lösa utan bara fyller på hennes erfarenhet och försöker hålla motivationen på topp. Tänkte vi skulle träna frispåren med förledningsspår så att hon lär sig att sortera bland alla hund och människospår som finns på en rapporttävling. I helgen ska hon MH-beskrivas. Kanske är hon ett avelsämne.
Jag har träffat Frans Otto, hittehunden som polisen tagit hand om. Otroligt trevlig och mysig trots en tråkig bakgrund. Han fick ett hem i helgen.
Lennart