Mallekrafts B'Busa

Dagens rapportträning höll på att inställas. Lars har åkt och hämtat ny hund, mycket spännande. Några tyckte träningsmarken var för tråkig, några jobbade, några tyckte snön och vädret var ett hinder. Till sist blev vi bara 2 hundar. Jag var lite orolig för om det skulle finnas skare så att hundarna skadade sig men det visade sig att så var inte fallet. Som vanligt är Busa vibrerande när hon sitter på stationen men hon håller för det mesta tyst.
Vi hade tänkt att speciellt träna på förlängning eftersom det bara var 3:e gången en sån fanns. Kort grundsträcka och liteböjd förlängning, lite längre än sist. Blev ca 200m.
Jag har börjat att försöka få till en bättre framföring och till min häpnad funkade det jättebra. Nu ska vi bara förlänga väntetiden lite mer, sen börjar stationsuppträdandet bli format. Första sträckan gick i högsta fart.  Hur skulle hon klara att spåra sig fram i snön som var ca 2-3 dm? Jag sätter mig ner bakom en buske för att tjuvtitta och ser en hund som i absolut koncentration och hög hastighet springer mitt i kärnan, HURRA.
Det gick naturligtvis bra för Britt/Sussie och Mega oxå. När den hunden är tyst , vilket den börjar bli, så akta er i tävlingsbanan.
Tänkte först inte blogga om en så´n här händelsefattig träning men måste bara få få ur mig glädjen att ha ett helt felfritt pass. Man vet inte när det händer nästa gång.

Lennart o Buset

Idag tänkte jag försöka träna något trots skare o kyla. Apportering har gått ganska bra förutom ett litet tugg som jag inte just nu får bukt med. Då kom den ljusa idén att använda metallapporten. Det har jag gjort på någon av mina tidigare hundar redan under inlärning för att slippa tugget. Sagt och gjort. Måste backa lite i inlärningskedjan så jag sätter hunden lägger apporten framför henne går en bit bort och gör som jag alltid har gjort. APPORT! Vad händer???????? Hon har i den här övningen säkert i 3 månaders tid gripit snabbt och gjort en snabb förflyttning till min sida. Ganska bra men som sagt lite tugg.
Nu startar hon V8-motorn och med ett rytande hoppar fram till metallapporten sätter näsan under den och rullar den i högsta hastighet framför sig vilt morrande,skällande. NEJ SLUTA. VA F..... HÅLLER DU PÅ MED??????
Gör om , samma resultat. Nu koker det i huvudet på mig och en röst säger i mitt huvud, lugnt och förnuftigt: LÄGG AV INNAN DU FÖRSTÖR NGT. Tack för tipset tänker jag och lägger in apportbocken  igen (undrande när jag blev så här klok, det har aldrig hänt förr). Därefter har vi lite trevliga inkallningsövningar som funkar utmärkt.
Jag måste fundera en stund innan metallen kommer fram igen. Förslag någon??

Den gamle

Andra rapportträningen i år och jag tänkte försöka med förlängning nu när vi tränar i grupp.
En bra omväxlande bana har fixats dagen innan av Rickard, allt är planerat och förväntan står i höjden.
Vad händer då??. Jo när vi når B-stationen är den omringad av ett gäng Tollare med hussar och mattar. Man tränar blodspår. F.. vad jag är trött på marktillgången här nere. Marken är upplåten till Malmöklubben av kommunen men ligger mitt i ett strövområde, så problem uppstår alltid.
Nåväl. Busa har startnummer 3 och sitter tyst och fint i sitt knallröda täcke (minns aldrig att mina schäfrar ägd sån´t :)) och tittar på de andra. Första och andra hund far iväg med högsta hastighet. Nu är det vår tur. Jag tror plötsligt att jag fått fel på glasögonen för jag kan inte se konturerna på Busa. Sen upptäcker jag att det är som hon skakar av förväntan. Överladdning???.
Lite för ivrig på framföringen, men sitter tyst och kollar mig innan skick. Hej och iväg i högsta fart, efter 15 m en 360-graders snurr på en bråkdel av en sekund sen iväg i högsta fart. Väl framme visar det sig att hon har en mycket bra tid. Snurren har jag sett någon gång innan och den beror troligen på att jag försöker få henne att inte gå för lång fram på framföringen. Får hantera detta seperat. Matte har inte samma problem på sin station. Hon har inte husses korta stubin.
Vi bygger ny station C och jag sitter på en höjd med bra utsikt över B för att se hur hon löser sin fösrta förlängning. I högsta fart kommer hon in på stationen, springer fram till sin liggplats, stannar. Var är husse????. Kollar tillbaka mot A, står stilla i vad jag tycker en evighet (troligen ngn sekund). Kollar åt sidorna, lite mer dit Tollarna befann sig. Precis när jag är på väg att bryta samman doppar hon näsan och sätter full fart i spårkärnan, uppför kullen coh rakt in i famnen på mig där hon hittar kamprullen. Den dödas rejält.
Jag är mycket  glad för det här. Jag ser hemskt gärna att hunden analyserar och inte tar ett beslut som har 50-50 chans att gå rätt. Tiden inne på stationen kommer att minska när rutinen infinner sig.
Vi får trevlig uppmuntran och förvånan över att hon bara är 11 månader från några i gänget. Det är sant 11 månader och jag glömmer det hela tiden. Måste akta mig för att pressa. Det ska vara lekfullt o roligt.

Lennart

Ps. min svåger berättade i dag att han tar bort den gamle trotjänaren på måndag. Det är trist när våra kompisar blir gamla och sjuka men vi måste ta vårt ansvar mot djuren. De ska inte lida. Bra beslut Lars och lycka till med den nya valpen.Ds