Istället för träning
Påskträning
När de flesta i träningsgänget tar paus så körde Bergströms och vi ut i störtregn blandad med uppehåll och tränade. Fortfarande skendräktar Buset så vi koncentreras oss på att hon ska springa. Mycket korta liggetider och ganska enkla förlängningar. Däremot försöker jag ha lite längd på sträckan så hon får blåsa av sig sin stress.
Redan när vi bildar A-station så börjar hon dra upp sig med ljud som följd. Trots allt så syns inte den helt utflippade tomma blicken som hon haft innan.. Mycket uppskruvad men ändå en tusendedels förbättring. När hon tillsammans med matte lämnade A så såg det ut som det ska göra och inte en massa skrik och stök. Kanske berodde det på att vi bara var 2 hundar.
Enligt mina beräkningar så var grundsträckan drygt 500m. Trots detta och trots att vinden inte bar på det hållet kunde jag höra Buset vråla när hon blev uppbunden på B. Matte lyckades få henne någotsånär tyst och framföringen var bra. 30 sekunders tystad och koncentration. Sträckan gick mycket bra. Den andre hunden "Pernilla" fixade sin sträcka också men kom in lite snett.
Medan förlängningen trampades ut så hade Busa problem med att vara stilla, vilket medför ,om man säger till henne ,att hon låter och pratar och protesterar. Fick hyfsat ner henne i varv. Mycket bra framföring, snabb sträcka och hon låg mitt i spårkärnan på förlängningen. Tredjesträckan utmärkt.
Vi har försökt analysera stressbeteendet djupare och har nu konstaterat att Busa haft samma skit för sig varje vår efter löpet. Sommaren-hösten funkar hon utmärkt. Detta stärker bara mitt beslut att kastrera henne för att få ett jämnare stressläge .Många av mina kompisar runt om har gjort så med sina tikar. Bl.a svägerskan, vars hund blivit 4 på SM och som är en fantastiskt trevlig men udda schäfer. Baksidan är att hon alltid är hungrig och stjäler mat om hon kommer åt.
Busa har fortfarande mjölk i juverna men bäddar inte lika mycket. Däremot är hon hemskt kelen och sitter gärna uppe på oss för att komma nära.
Vi tar kanske en ny sträcka på måndag när matte inte jobbar.
Lennart
Redan när vi bildar A-station så börjar hon dra upp sig med ljud som följd. Trots allt så syns inte den helt utflippade tomma blicken som hon haft innan.. Mycket uppskruvad men ändå en tusendedels förbättring. När hon tillsammans med matte lämnade A så såg det ut som det ska göra och inte en massa skrik och stök. Kanske berodde det på att vi bara var 2 hundar.
Enligt mina beräkningar så var grundsträckan drygt 500m. Trots detta och trots att vinden inte bar på det hållet kunde jag höra Buset vråla när hon blev uppbunden på B. Matte lyckades få henne någotsånär tyst och framföringen var bra. 30 sekunders tystad och koncentration. Sträckan gick mycket bra. Den andre hunden "Pernilla" fixade sin sträcka också men kom in lite snett.
Medan förlängningen trampades ut så hade Busa problem med att vara stilla, vilket medför ,om man säger till henne ,att hon låter och pratar och protesterar. Fick hyfsat ner henne i varv. Mycket bra framföring, snabb sträcka och hon låg mitt i spårkärnan på förlängningen. Tredjesträckan utmärkt.
Vi har försökt analysera stressbeteendet djupare och har nu konstaterat att Busa haft samma skit för sig varje vår efter löpet. Sommaren-hösten funkar hon utmärkt. Detta stärker bara mitt beslut att kastrera henne för att få ett jämnare stressläge .Många av mina kompisar runt om har gjort så med sina tikar. Bl.a svägerskan, vars hund blivit 4 på SM och som är en fantastiskt trevlig men udda schäfer. Baksidan är att hon alltid är hungrig och stjäler mat om hon kommer åt.
Busa har fortfarande mjölk i juverna men bäddar inte lika mycket. Däremot är hon hemskt kelen och sitter gärna uppe på oss för att komma nära.
Vi tar kanske en ny sträcka på måndag när matte inte jobbar.
Lennart
Vi är nästan tillbaka i form
Idag så tänkte vi att, trots skendräktigeht så skulle vi springa våra sträckor. Sträckan blev 400+300 och om vi fortsatt ytterligare 300m.
Planen var att Busa skulle slippa väntetid. Detta innebar att vi skickade henne direkt utan väntan. Hon fick vänta i bilen medan A stations bildandet genomfördes. Vi tog ut henne och hon gick med matte till B. Direkt skickades hon och vi fick bästa tiden. Jag lekte med henne på A och la henne därefter i bilen medan alla andra sprang sina sträckor.
Tog ut henne och la henne på sin plats i 2 minuter innan skick till C. Bästa tiden igen.
Busa har nu mjölk alla juver och har slaktat ett par fina mattor. HON STJÄLER ALLT SOM KAN LIKNA VALPAR OCH GÖMMER DET I MIN SÄNG. SENAST VAR DET BARNBARNETS SPARKDRÄKT.
Vi har bestämt tid med Kerstin till den 12 Maj.Kastrering på gång mot min övertygelse.
Hoppas det hjälper men just nu är hon inget roligt
L
Planen var att Busa skulle slippa väntetid. Detta innebar att vi skickade henne direkt utan väntan. Hon fick vänta i bilen medan A stations bildandet genomfördes. Vi tog ut henne och hon gick med matte till B. Direkt skickades hon och vi fick bästa tiden. Jag lekte med henne på A och la henne därefter i bilen medan alla andra sprang sina sträckor.
Tog ut henne och la henne på sin plats i 2 minuter innan skick till C. Bästa tiden igen.
Busa har nu mjölk alla juver och har slaktat ett par fina mattor. HON STJÄLER ALLT SOM KAN LIKNA VALPAR OCH GÖMMER DET I MIN SÄNG. SENAST VAR DET BARNBARNETS SPARKDRÄKT.
Vi har bestämt tid med Kerstin till den 12 Maj.Kastrering på gång mot min övertygelse.
Hoppas det hjälper men just nu är hon inget roligt
L
Ny design även hos Busa
Det är dax att förnya vår blogg. Teamat är väldigt mycket blues, tycker jag.
Blues är också förföljandet av våra rovdjur . Vill ni lära mer så kolla länken http://www.rovdjur.se/.
Jag har själv stöttat denna förening i många år, redan när de hette Varggruppen och bara värnade om Vargen.
Mer blues http://www.youtube.com/watch?v=r3EFAqysOvU
Vi återkommer snart
Blues är också förföljandet av våra rovdjur . Vill ni lära mer så kolla länken http://www.rovdjur.se/.
Jag har själv stöttat denna förening i många år, redan när de hette Varggruppen och bara värnade om Vargen.
Mer blues http://www.youtube.com/watch?v=r3EFAqysOvU
Vi återkommer snart
Jag kan inget om hundar
Jag har snart haft hund i 50 år sånär som ngn månad mellan två hundar. Mina pågar har växt upp på hundfoder. Jag har tvingat min fru att dela mitt intresse. Jag anmälde mig frivillig i lumpen till att på nätterna träna vakthundar genom att försöka ta sig in till dem. Jag har haft många fantastiska legender som lärare och inspiratörer under årens lopp. Trots detta kan jag idag konstatera att JAG KAN INGET OM HUNDAR. Eller kanske kan jag det men jag kan inget om mallar. Orkar inte analysera detta djupare utan måste leva med mitt nederlag. Mallen har än en gång överraskat mig. Det går inte att förutse denna lilla nitroglycerinbomb
Denna helg jobbar matte så jag hade tänkt att vi skulle ligga i sängen, Busa och jag, och läsa böcker. Kanske gå en runda. Inget som krävde hennes koncentration i vilket fall som helst. Skendräktigheten blommar och nu har det kommit mjölk i juverna. Busa klänger på mig och mellan sängarna i den springa där blir har hon grävt ner alla leksaker som finns i huset.
Idag söndag stod jag inte ut längre. Jag körde ut till rapportgänget som höll till i Revinge i full storm.
På vägen ut hade jag bestämt mig för att gå en liten runda och rasta mallen, fika med gänget och sen åka hem till en bok, surfa på nätet, maila med min kontakt i USA som bygger en ny mikrofon till mig, handgjord och vacker. I stort inget nyttigt. Jo, möjligen skulle jag ta en öl till boken.
Precis när jag stannar ute på Revinge så far jävulen i mig och jag får för mig att mallen ska spåra när vi ändå är här.
Jag har alttid predikat att man ska planera sin träning hemma och bara träna på det som är dåligt. En fullständigt självklar levnadsregel tycker jag.
Jag har ju klagat på mallens spårsätt. Hon är en lite mer än medelgod SBK-spårare, men bilden stämmer inte med min idealbild. Jag har lagt en del poletter på att rätta till detta men mallen spårar på sitt sätt. Jag har därför för länge sedan bestämt att spår inte är vår gren, delvis beroende på detta och delvis berorende på att jag inte riktigt orkar ett helt elitspår bakom en tokmalle. Naturligtvis har alla frispår i rapporten påverkat hennes sätt att arbeta.
Därför la jag ett absolut oplanerat spår utan någon som helst tanke bakom. 1000m en hel del vinklar, dryga timmen och storm på Revinges öppna fält. Av ren vana gjorde jag en vinkel redan efter 20m.
Busa hoppar ut ur bilen och vibrerar, gnäller, springer rundor. Jag kallar in henne, sätter på selen och ser en helt okoncentrerad malle. Jag bestämmer att hon ska få spåra i full lina och missar hon och bara ansvänder benen så avbryter vi och går hem. Vad gör då mallen??????
Perfekt upptag, hittar alla vinklar oavett den starka vinden och underlaget. Drar mig runt, ligger mycket nära kärnan, klarar hela spåret och hittar lyckligt sin boll. Det är bara att konstatera: JAG KAN INGET OM MALLAR. Vad ni än gör så fråga inte mig om råd, jag vet inget, jag är bara Busas leksak.
Lennart
Denna helg jobbar matte så jag hade tänkt att vi skulle ligga i sängen, Busa och jag, och läsa böcker. Kanske gå en runda. Inget som krävde hennes koncentration i vilket fall som helst. Skendräktigheten blommar och nu har det kommit mjölk i juverna. Busa klänger på mig och mellan sängarna i den springa där blir har hon grävt ner alla leksaker som finns i huset.
Idag söndag stod jag inte ut längre. Jag körde ut till rapportgänget som höll till i Revinge i full storm.
På vägen ut hade jag bestämt mig för att gå en liten runda och rasta mallen, fika med gänget och sen åka hem till en bok, surfa på nätet, maila med min kontakt i USA som bygger en ny mikrofon till mig, handgjord och vacker. I stort inget nyttigt. Jo, möjligen skulle jag ta en öl till boken.
Precis när jag stannar ute på Revinge så far jävulen i mig och jag får för mig att mallen ska spåra när vi ändå är här.
Jag har alttid predikat att man ska planera sin träning hemma och bara träna på det som är dåligt. En fullständigt självklar levnadsregel tycker jag.
Jag har ju klagat på mallens spårsätt. Hon är en lite mer än medelgod SBK-spårare, men bilden stämmer inte med min idealbild. Jag har lagt en del poletter på att rätta till detta men mallen spårar på sitt sätt. Jag har därför för länge sedan bestämt att spår inte är vår gren, delvis beroende på detta och delvis berorende på att jag inte riktigt orkar ett helt elitspår bakom en tokmalle. Naturligtvis har alla frispår i rapporten påverkat hennes sätt att arbeta.
Därför la jag ett absolut oplanerat spår utan någon som helst tanke bakom. 1000m en hel del vinklar, dryga timmen och storm på Revinges öppna fält. Av ren vana gjorde jag en vinkel redan efter 20m.
Busa hoppar ut ur bilen och vibrerar, gnäller, springer rundor. Jag kallar in henne, sätter på selen och ser en helt okoncentrerad malle. Jag bestämmer att hon ska få spåra i full lina och missar hon och bara ansvänder benen så avbryter vi och går hem. Vad gör då mallen??????
Perfekt upptag, hittar alla vinklar oavett den starka vinden och underlaget. Drar mig runt, ligger mycket nära kärnan, klarar hela spåret och hittar lyckligt sin boll. Det är bara att konstatera: JAG KAN INGET OM MALLAR. Vad ni än gör så fråga inte mig om råd, jag vet inget, jag är bara Busas leksak.
Lennart