Spår, spår , spår
Jag har sedermera fått hjälp av många framgångsrika spårare framför allt av personer som gått utanför det vanliga SBK-spåret. Vi har massor att lära av poliser m.fl. som måste ha ett spår som fungerar.
Spårets mystik och hundens unika förmåga är fortfarande igentligen oförklarligt för mig. Jag vet en del trix och fix och jag kan rabbla den vanliga uppfattningen om vad spåret består av men när en god spårhund arbetar så är det det absolut vackraste jag kan se. Jag unnar er alla att någon gång få se Garbo skickas i fel riktning i ett spår för att tvärvända och spåra mellan husses ben på rätt håll. Så självklart och så obegripligt, samtidigt så nödvändigt för att kunna fungera i ett "skarpt läge".
Själv arbetar jag gärna med högmotiverad hund och då menar jag att den är så motiverad av att spåra så den inte behöver någon apport för att uppleva arbetet som lustfyllt. Att vara så självmotiverande är , i mina ögon, kännetecknet på en bra arbetshund. Detta betyder inte att föremål i spåret ska ha mindre dragningskraft utan att det måste finnas en absolut balans mellan dessa drifter. Har hunden medfödd och rätt utvecklad bytesdrift så har man inga problem. Den lilla mallefröken är en sådan hund. Jag har aldrig sett henne ge upp. Däremot har hon saknat teknik i sin problemlösning och jag har därför efter råd från Mallekraftarna kört väldigt mycket beteendespår.
Under helgerna har vi nu spårat och spårat och jag ser ett klart framsteg i hennes teknik. Fortfarande ligger hon på som tusan men det har gått ner med 50%. Hon löser tappten för det mesta på ett bra sett. Desutom blir de färre och färre. Temperamentet kombinerat med mycket rapportträning, där hon löser spårproblem i hög hastighet är nog inte den bästa grunden för en bra spårhund men nu när vi lyckats lägga en del erfarenhet i henne börjar det likna något.
Något som jag använder numera varje gång vi spårar är att ta ut hunden och göra ett uppletande/kasta boll i skogen under en 10 min innan påsläpp. Det verkar som om övertändningen som annars finns i början av spåret minskar då. Hon springer av sig överskottet. Tänkte först att detta skulle stressa henne ännu mer men så är inte fallet.
Var ute med svågern i förrgår och han la ut ett långspår till oss. Han gick flera gånger i en viltstig för att sen vika av parallellt, dvs som ett Y. Busa väljer varje gång människospåret före viltet. Riktigt roligt.
Lars den busen la även någon av apporterna uppe på en rotvälta men även den hittades.
Just nu känner jag att vi mest behöver spåra i motvind på öppet fält. Fortfarande kan Busa kastas med i vinden när den kommer som pustar. Ska försöka vänja henne av med detta.
I vilket fall som helst skulle jag kunna hålla på att exprimentera med spår dagligen för det är så fantqstiskt vackert att se.
Lennart
Busas julhälsning
Jag lästa en träningskamrats blogg där han beskriver min hund i ett sken som jag inte själv har fattat. . Citat: Måste berätta om min o Lexx lilla favorit malle. För er som varit uppmärksamma har ni sett att jag länkat till en liten malle tik på 23kg med mördande ögon, Mallekraft’s B´Busa. Denna hund är ta me fan den snabbaste jag har träffat på, nä jag överdriver inte. Det fullständigt blixtrar till i angreppen. Men det som gör den så ruggigt bra i mina ögon är att den samlar ihop sig lika snabbt. Med Lennarts o Busas harmoni kan de bli ett ekipage att hålla ögonen på framöver.//L
Så här har jag inte sett Busa utan jag ser den fantastiska mysiga soffhunden som jobbar när jag ber om det och kelar med oss all annan tid. Att hon skulle vara unik för någon annan än för husse och matte kommer faktiskt som en chock. Det förpliktigar. Jag är inte fullt så tävlingsinriktad som man bör va i dessa sammanhang utan jag njuter av arbetet med hund men nu känner jag en viss press att prestera.
Inom SBK talar man ofta skit om varandra och varandras hundar och nu kommer min tes å skam. Här är en 2 m polis som hyllar min hund. Det känns fantastiskt och otroligt lovande för framtiden. Ödmjuk är ordet.
Om ni vill läsa mer om 2 m figge och hans hund Lexx så finns länken här http://www.linklexx.se.
Som ni säkert förstår så är jag numera sentimental när det gäller hund. Känslorna styr mer än förnuftet. Detta hör åldern till.
Vi fick just reda på att vi ska bli farfar och farmor. Undrar vad Busa då blir, faster?. Fantastisk upplevelse som sker i juni. Förhoppningsvis föds det en ny hundförare, istället för båda våra killar som är utleda på hund. Farfar ska visa.
Träningsuppehållet gör både mig och Busa frusterade så vi tänker smita ut under julhelgen och spåra långt, långt. Bara för att det är så härligt. Minns förra vintern då det var snö överallt. Nu är det bara barmark.
I vilket fall som helst så skrev jag detta förvirrade inlägg som en önskan om en riktig god jul och ett riktigt gott nytt år till er alla. Må alla era ambitioner när det gäller hund infrias.
Till sist i juletider ett citat till: Dali Lama : Om du håller fast vid en känsla av medlidande, av värme, så öppnar någonting automatiskt din inre dörr. Genom detta kommunicerar du lättare med andra människor. Och denna känsla av värme skapar en slags öppenhet. Du upptäcker att alla människor är precis som du, och därmed kan du lättare få en relation till dem. Det ger dig en vänskaplig anda. Då finns det mindre behov av att dölja någonting, och som resultat skingras känslor av rädsla, brsitande självförtroende och otrygghet av sig själva.
Farfar Lennart
Favoriten
2 x glädje
Jag sitter här , uppstigen klockan 6.30, dagen efter avslutningsfest i rapportgänget. Det märks att man blivit gammal , normalt skulle man legat hela dan, men ack nej. Busa har varit ute och gjort sitt och gör just nu det hon är bra på, se bilden.
Ett varmt tack till makarna Smitt för mat och dryck och vacker sång. Hoppas presenterna passar er och blir till glädje länge. Bra fixat Mariana som har en fantastisk fantasi i dessa sammanhang.
Rickard ,vår värd, har det icke avundsvärda uppdraget att vara valberedningens ordförande så en del klubbdiskussion blev det. En del förfrågningar kring namn surrade runt och jag är övertygad att Rickard lyckas så småningom. Själv efterlyser jag en styrelse som inte bara förvaltar klubben utan sätter upp visioner, mål, strategier och inte minst aktiviteter för att utveckla klubben. Själv vill jag förstås ha en fokusering på bruks.
I går var det dags för träning igen efter skadan. Såret har läkt snyggt inifrån men är inte helt läkt på utsidan. Jag tog chansen ändå och det höll utan något som helst problem. Mjuka och fina marker att springa i.
2 nya svårigheter skulle prövas i söket, dels arbeta med munkorg och dels dold figge för att Busa ska få igång nosen. Första skicket gick åt h.. Hon sprang ut 20 m och yrade. Popup på Patrik och sen funkade det. Första skallen blev väldigt gälla då ivern att arbeta vuxit under uppehållet, men ganska snart blev det mer normalt. Funderar på om korgen spelar in. Lite tass på figgens ben men hon backade ut när han sa till. Nästa skick var på nästan helt dold figge och här snodde hon runt en del utan att kunna lokalisera. Motvinden gjorde att hon lyckades till slut och förstod att näsan ska vara påkopplad. Markeringen mycket bra men även här hör man det gälla skallet de första 5 skallen. Får se vad vi ska hitta på. Viktigt att belöningen kommer rätt.
Idag var Busa ganska svår att kalla in, vilket jag har en viss förståelse för efter den ofrivilliga vilan. Detta ska vi också arbeta med.
Nästa figge bra, och sen skulle hon skickas på heldold. Efter lite snurrande kom hon rätt och blev lite konfunderad men löste det själv och kom i skall. Belöning direkt och så avslutade vi. Snabb koll på trampdynan, inget blodvite, bra.
Jag hade lagt ut ett mycket klurigt spår på en 700 m med otaliga riktningsförändringar och små skogspinnar som apporter. När det var 2,5 tim så drog vi igång. Jag hade bestämt mig för att hela tiden gå med oavsett vad som hände för att se om hon arbetar sig tillbaka, men det blev inga tappt. Busa arbetade otroligt koncentrerat med en bättre hastighet än normalt. Markerna som vi använder är mycket viltrika och jag kunde se att vi passerade många vilspår. Jägarna tränar blodspår också här då och då och deras markeringar passerade jag flera gånger för att se om Busa växlar. Inte en gång brydde hon sig. Jag la en del tid på att motivera i valpåldern och det ger utdelning nu. Samtidigt har jag varit rabbiat när det gäller viltintresse och varit på henne bara hon tittat mot alla de kaniner vi har hemma.
När hon fått sista apporten att leka med och bita sönder satt vi ner och myste, bara Busa och jag. Detta är lycka, detta kan inte ersättas med prylar och pengar. Den underbara naturen och det tysta samförståndet mellan mig och Busa fick mig nästan att tåras. Hoppas ni får samma upplevelse med era hundar. Minns då att det är detta vi tränar för, det är detta som är målet, Vägen är målet. Att vi dessutom håvar in meriter och tävlingsframgångar är bara en liten bonus men upplevelsen är huvudsaken.
I eftermiddag kör vi lite spår och uppletande.
Lennart
Nästan en vecka
Det går inte, du är skadad!! Men inte hjälper det. Just nu har hon gett upp och ligger och ger mig "onda ögat" och suckar lika tungt som bara en tonåring kan göra.
Såret läker bra och har helt slutat vätska sig. På lördag kör vi lite träning annars välter huset. Med lite mekande med hjälp av eltejp, kompress mm ska vi nog fixa det.
Många hundar har passerat under mina drygt 50 år och jag har aldrig haft en som tar skadan med sådant lugn. Inget slickande, ingen tratt, ingen munkorg. Jag tror inte ens att hon känner av det. Haltade lite andra dagen, det var allt. Har varit helt ok at fixa med såret, men som ni ser av bilden har kloklippningen inte blivit av. Så myckte tålamod har hon inte.
Jag ska inte sticka under stol med att jag är lika frustrerad som Busa. Vad f.. ska man göra när hunden är justerad? Har försökt med allt inklusive att knäskura hela duschen.
Nu börjar hon igen med gläfsandet. Ger upp ganska snart.
SNÄLLA LÅT OSS FÅ TRÄNA VI PALLAR INTE MER
L&B
Den berömda tassen
