På träningsläger i väntan på frukost
Mallar på styva linan
Jag har nu lärt Kylie en hel del men det tar sin tid för hon har hår i öron och ögon så hon både hör och ser dåligt. Tålamod är inte min bästa sida, men det går framåt. Det som vi gör bäst just nu är att brottas och jag erkänner hon nyper till då och då. Hon vet var skåpet ska stå och slänger sig på rygg när jag ger henne det onda ögat eller ryter till. Jag måste erkänna att jag börjar gilla henne, men det talar vi tyst om.
På lägret försökte de lära trasorna att hitta grejor, men hallå, hur svårt är det?????? Jag kan stolt säga att vår trasa var ganska bra. Kom t.o.m tillbaka med grejorna till matte.
Husse och matte har fått för sig att inlärningen av spår ska göras med korvruta och korv i spåret. De vill inte ha en dåre till i snöret. Men va f........... jag missar aldrig och vem f.. har tid att vänta. Det finns ju mer att göra.
Leta godis på marken har jag redan lärt trasan. Vi har en jättegräsmatta full med kaniner och där tränar jag henne varje dag. De små svarta runda är godast.
På lägret fanns det också en annan Malle av det kryddigare slaget , liten men rätt så cool. Heter visst peppar eller var det gurka. Nä Chili tror jag.
För att de svarta trasorna ska ha en klar vision av hur uppletande (OBS ordet upplet finns inte) ska se ut så ställde Chili och jag upp för en demonstration. De måste ju ha något att kämpa med :)
Chili gjorde ett snyggt arbete som i det närmsta var en fullpoängare. Sen kom trasans uppfödares rätta jag fram. Han frågade husse hur vi hade tänkt oss rutan och husse sa 6 VANLIGA föremål.
Husse och jag körde vårt vanliga system och jag märkte på andra skicket att dofterna inte var riktigt som vanligt. Första föremålet tog mig en liten stund att hitta och det var inte så konstigt för det var LITET.
Till sist hade jag hittat alla 6 som samtliga var små och eftersom det fanns en massa människor som tittade på oss gjorde jag raka slag och lydde husse. Jag lät t.o.m bli att tugga. Skit fick ni :D
Busa
Trasen Kylie härmar Malle
Storasyster Busa
Nu har det gått knappt en vecka sedan "den svarte jävulen" dök upp i vårt hus. Vad är än värre är att den finns kvar. Husse och matte beter sig fånigt och ligger på golvet och gullar med den.
Ska sanningen fram så tycker jag det är lite roligt att få visa den ett och annat. Utomhus har jag börjat testa om den vågar springa med mig när jag har en pinne i munnen. Sen kan man lägga sig ner och ge den "onda ögat" och till min förvåning så tvärnitar den trots att den nog inte ser något genom hårtussen. Ibland får den ta pinnen och då går jag med hög svans fram och tar tillbaka den sakta och värdigt.
Det är märkligt att den inte alltid fattar vad man säger. Jag låg i husses knä och tuggade på ett ben jag snott från den då den kommer fram och försöker hoppa upp till oss trots att jag visade alla tänderna. Tror ni den backade? Nej. Och husse, den förrädaren, stoppade mig precis när jag skulle ge den svarte en språklektion.
Vi har kommit på en bra grej. Vi släpper ut den svarte i köket ibland så den får lära sig att vara själv. Då ligger vi andra i soffan och har det bra, precis som förr.
Jag får nog ändå erkänna att den lilla j........ är ganska charmig och om den växer till sig så kan vi säkert tillsammans hitta på lite hyss.
Husse säger att nu verkar det som om jag accepterat trollet och enbart sysslar med normal positionering (fina ord kan han). Han säger att det går bättre än han trodde. Ska han säga, klart jag fixar detta jag är ju Malle.
Husse och jag har kommit igång ordentligt med träningen, både fysiken och moment. Jag har inte riktigt fått tillbaka kondisen och jag har problem med värmen men det går framåt.
Igår tränade vi lydnad och husse hade nog bestämt sig för att allt skulle göras perfekt, för vi fick hålla på jättelänge. Hellre det än att va arbetslös. Det gick riktigt bra till slut. Nu får vi snart åka in till klubben och träna hopp och stege.
Vi hörs
Storasyster Busa
Trasan Kylie
Vad händer??????????????
På eftermiddagen kände jag på mig att något var på gång. Husse kom hem och fick den hälsning han förtjänar. Sen gick vi ut, nej förresten först kastade han en filt på golvet som luktade väldigt konstigt. Jag nosade och nosade men fick inte kläm på vad det var. Sen gick husse ut med mig.
När vi kom tillbaka satt matte i soffan med en konstig grej i knäet. Jag gick fram och tänkte att hon skulle räddas så jag gav till ett riktigt mallemorr. Då dök husse på mig och läste lusen av mig, jag som bara skulle rädda matte. Husse sa att jag kommer bli ett skinn på golvet om jag sätter tänderna i det där konstiga. Resten av kvällen har jag undvikit att titta på trasen som matte släpat hem, men får jag en chans så ska jag kolla ordentligt. Det verkar som om den heter Kylie. Konstig är den i alla fall. Ingen respekt.
Vi får se vad det lider hur det här ska gå/ Busa
Trasan heter Kylie och är mattes nya hund. Det är snart 20 år sedan den fanns en helsvart hund från helvetet i huset men Maj-Lis kunde inte säga nej när hon fick frågan att bli fodervärd för en Riesen. Uppfödarna är något av det mest seriösa jag träffat i nivå med Mallekraftarna fast med helt andra förutsättningar. Riesen har halkat efter i Sverige men på kontinenten finns en del bra IPO-hundar. Kylie har hela stamtavlan full. Enligt uppgift MH-testar enbart ca 75% av ägarna sina hundar. Jämnför det med bruksmallarna där man kan följa det mentala i detalj. Uppfödarna redovisar i regel allt. Så är det inte med Riesen.
Det ska bli roligt att se vad Maj-Lis kan åstadkomma.
Lennart