Det blev som jag befarade men vägrade att inse
Vi kommer inte att tävla före höstterminen (tror jag). Under mars april kunde Busa inte ligga plats. Detta botades som ni läst med korkskruvsmetoden. Sen bestämde jag att vi inte tävlar i Bjuv eftersom då ska Busa löpa. När det sen visar sig att hon skjuter på löpet och jag tänker ta en chans till efteranmälan så ställer man in i Ystad. Då anmäler jag till Karlskrona och chansar på att löpet är klart på 3 veckor, men icke sa Nicke. Det fortsätter så nu lägger jag ner. Inga fler rapportävlingar i södra Sverige. Jag ger mig den på att hon snart börjar vända i rapporten bara för att ställa till det ännu mer.
Först så kände jag en otrolig frustration med att ?komma efter? på det här viset och inte få visa Busa på styva linan. Att hennes syskon och träningskamrater plockar segrar här och var gör ju inte saken bättre. Men vid närmre eftertanke så gör det inget. Hon kommer att konkurrera starkt i framtiden. Jag vet ju att det är en fantastisk hund, och detta behöver jag inget bevis för. Om jag rannsakar mig själv så brinner jag inte så mycket för tävlandet längre som jag gjort. Jag trivs bäst i skogen med att hitta på nya saker för Busa att lösa. Tävla ska vi göra men det får bli när det blir.
I måndags körde vi skyddet lite mer momentlikt och det funkade bra. Tillräckligt bra för att jag även här funderar på tävlingsdebut men inte så bra som den målbild jag har. Kan räcka till uppflyttning från lkl men inte mer.
Lite funderingar kring relationer med andra bruksförare.
Det är inte helt vanligt att vi ger varandra någon feedback. Visst förekommer det och då är det oftast trevligt. Jag fick den bästa kommentaren för ngn vecka sedan.
Vi står och kör uppletande (obs inte upplet) och Busa går som en raket som vanligt. Fem föremål utlagda och fem skick så är alla hemma. Jag var ganska nöjd själv men blev ännu mer glad när Suzanne vänder sig till min hustru och säger: Jag blir alldeles rörd när Busa gör uppletande. Vilken komplimang från ngn som själv nått höjderna med mer än en hund. Sånt hjälper mer än att påpeka alla de fel man gör. Det gör att man känner en trygghet nästa gång man tränar när man vet att pekpinnarna inte haglar. Det återspeglar sig på hunden som lätt läser av husses sinnesstämning.
Här är en lista på kommentarer jag samlat under åren inom SBK, håll tillgodo de är säkert bara historia:Gjorde du 195p på din första lyd I tävling? På min tid gjorde jag 200p
Det är skönt att Sture vände på rapportsträckan så slipper man höra hur snabb han är från hans matte
Jaså du har tagit cert i skydd. Det var mycket svårare på min tid.
Jag har sett de problem ni pratar om och då gjorde vi så här och det funkade. Och vad vet du som aldrig tagit cert i sök.
Om inte föreslagna metoder funkar så kan man försöka med lite negativ förstärkning. Den generation av hundar som gör uppletande med svansen mellan benen är nästan borta.
Välj en favorit. Själv lutar jag åt den underbara generaliseringen i sista kommentaren.
Trevlig sommar
Lennart