Mallekrafts B'Busa

Efter helgens hunderi känns det lite blandat, dels funkade Busa jättebra på träningen dels lyckades våra nya ekipage Yaho och Hera väldigt bra när de för första gången körde tillsammans. Båda hundarna börjar fatta galoppen. Yaho är en rolig kille som just nu genomgår sin andra könsmognad. Han vet inte riktigt om han ska vara stor och farlig eller liten och snäll. Han försökte skrämma mig lite och när han upptäckte att det inte lönade sig blev han den vanliga trevliga killen. En go´ kille är han i alla fall. Hera verkar stabil nu och husse som aldrig tränat hund förr hanterar henne väl. Nu ökar vi svårighetsgraden så kan de snart träna med huvudgruppen. Det är roligt.

På tävlingsbanan hade vi oflyt däremot. X (kryss) vände på första sträckan, Prilla på andra och Davy på tredje. Men va f....  Det är väl bara att bryta ihop och ta nya tag.

Ikväll spelar MFF näst sista matchen för säsongen och jag bryr mig inte. Men va f..... Det är väl bara att bryta ihop och ta nya tag.

Hemma i byn har vi haft en stor anlagd brand i förra veckan. Hela vårdcentralen brann ner och man håller på att leta efter gärningsmannen. Man undrar hur en så´n funkar. Hoppas Polisen reder ut det så vi inte får fler bränder. Annars är det väl bara att............

Vi köpte en ny husvagn för en dryg månad sedan. Allt är verkligen perfekt förutom att jag försökt byta ett bromsljus. Just detta bromsljus finns inte kvar (trots att vagnen är en -04) utan jag måste montera dit en -06. Försökte igår men den passade inte. Tack och lov är junior en jäkel på bilel och fixar till den , annars är det är väl bara att bryta ihop och ta nya tag.

Nu ser vi fram emot nästa träning då jag tänkte ta beslut om jag ska tävla mer i år eller vänta till nästa.

Man kan ju också chansa och låta det skita sig för man kan ju alltid bryta.....................................................

Lennart

Det har nu gått nästan en månad sedan jag beslutade att enbart satsa på rapport. Det har varit en fantastisk tid. Träningen går som på räls. I rapportskogen sätter Busa nya hastighetsrekord på löpande band. Ännu finns det en hel del uppladdning på liggeplatsen som jag inte är nöjd med men Busa ligger i alla fall ner och håller tyst. Mina framföringar går verkligen bra men då och då så tar Buset stycke med matte och försöker tjuvstarta. Matte lyckas dock alltid stoppa henne. I helgen körde vi lite specialträning på att lyssna på matte trots kraftiga retningar. Busa tittade på mig med en min som sa mer än tusen ord. "MENAR DU VERKLIGEN ATT JAG SKA LYDA MATTE????" Hon fick skriftligt på detta. Matte är inte den som ger sig.

Vi har tränat lydnad flera dagar per vecka vilket är mer än dubbelt så mycket som tidigare och redan nu kan jag se klara förbättringar. Det finns en del kvar att göra men t.o.m. jag tycker det är lite roligt med lydnaden.

Jag har väntat med att försöka lära in Stegen eftersom jag anade vad som skulle hända. Allt går som sagt i 230 km/h. I förra veckan tog jag f....... i båten och la ut korvbitar på varje steg över hela Stegen. Normalt sett ska ju hunden stanna till , ta sig en tugga och gå vidare till nästa, men tror ni Mallen hade läst detta. Nej icke sa Nicke. Full fart över och utan att stanna upp plockade hon samtliga korvbitar i farten. Jag försökte ett par gånger till där jag stannade henne på flera ställen på stegen men inte saktar hon ner inte, och lika roligt är det var gång. Till sist gick det ganska hyfsat men sista steget var naturligtvis omöjligt att trampa på hälften av gångerna. Vid något tillfälle trillade hon ner men det bekymrar inte henne. Galning.

Eftersom matte arbetar vissa helger så har Busa och jag tidigare alltid spårat eller sökt vid dessa tillfällen. Det känns verkligen konstigt att köra ut på helgen och inte spåra. Tiden har vi använt till uppletande. I stort sätt är jag nöjd men ibland följer hon inte den riktning som jag visar. Min gode svåger, den beryktade domaren Lars Johnsson använder en metod som jag inte sett tidigare. Han pekar med båda händerna, en på var sida om hundens huvud. Hans hund går verkligen rakt ut efter anvisningen. Jag har provat ett par gånger på Buset och det verkar funka. Jag tycker bara det ser lite fånigt ut. Jag har i alla fall inte använt vita handskar som Lars gör. Trots allt är alla medel bra som får det att funka bättre. Just nu koncentrerar vi oss på att hitta föremål som ligger i rad i rutan. Jag vill att Busa ska tro att det alltid finns ett på kort avstånd så hastigheten kan gå ner lite. Nu när jag kan lägga lite mer tid på uppletandet så plockar vi på smådetaljer. Det måste ju gå att få ett uppletande som för det mesta ger en 8 eller mer i betyg. Tiden får visa.

Framöver väntar vi på löpet i slutet av oktober och kanske tävling i Göteborg i slutet av november. Inget bestämt, jag vägrar att anmäla mig om jag inte tror att vi blir uppflyttade med god marginal. Det går fler tåg. Helst hade jag velat ha våren till att vänja oss vid elit för att därefter storsatsa under nästa höst, men vi får se. Det är som bekant lite glest med tävlingar i det egna distriktet så lite åkande får det bli. Nu när vi har ny husvagn så är det lite roligare.