Var finns återväxten????????
Nyss har SM passerat och man har med beundran följt sina föredömen Mallekraftarna. Min kära svåger och svägerska har också deltagit för 3:e gången. Alla med olika resultat men jag vet hur mycket arbete som ligger bakom för att kvalificera sig så jag tycker vi alla ska visa samtliga respekt för deras insatser.
Det som slår mig är dock att de flesta namnen på SM har varit med länge och haft flera hundar under årens lopp. Jag vågar t.o.m påstå att medelåldern är ganska hög. Inte så hög som min men ändå. Förlåt Mia. Den fråga jag ställer mig är :"Hur är det med återväxten?" Finns det nya Brukstävlande inom klubbarna och tar vi gamla hand om dem?
Anledningen till att jag funderar är att jag just i dag fått återbud på min anmälan i appell från Trelleborgs BK. Tävlingsledaren beklagade men man hade bara 3 anmälningar. Va f.......... bara 3 anmälningar. Sist jag var i appell (drygt 12 år sedan) så kunde man bli utlottad. VA FAN HAR HÄNT ????
Och den viktigaste frågan: KAN VI GÖRA NÅGOT ÅT DET??.
Själv tillhör jag de gamla idioter som lever i det förgångna och tycker att tävling i Bruks är det som ska prioriteras inom SBK. (ja, jag vet att det står annat i stadgarna om lydnad,agility och kursverksamhet)
Man undrar om det är för dyrt för ungdomar med all bilkörning mm. Man undrar också om vi tar in lämpliga valpar och förare , efter valpkurs, att via fadder hjälpas till tävling. Man undrar om vi har kurser, ledda av folk med tävlingserfarenhet för de som vill till appell. Man undrar om vi har viljan.
Det är nog alldeles för svårt det här så jag ger upp.
Lennart
Ps.själv hjälpte jag till första året med en av mina bekantas första hund och de ingår nu i träningsgruppen och ska tävla i lägre. Kanske hade de tur att känna ngn, eller jag bara skryterDs
Det som slår mig är dock att de flesta namnen på SM har varit med länge och haft flera hundar under årens lopp. Jag vågar t.o.m påstå att medelåldern är ganska hög. Inte så hög som min men ändå. Förlåt Mia. Den fråga jag ställer mig är :"Hur är det med återväxten?" Finns det nya Brukstävlande inom klubbarna och tar vi gamla hand om dem?
Anledningen till att jag funderar är att jag just i dag fått återbud på min anmälan i appell från Trelleborgs BK. Tävlingsledaren beklagade men man hade bara 3 anmälningar. Va f.......... bara 3 anmälningar. Sist jag var i appell (drygt 12 år sedan) så kunde man bli utlottad. VA FAN HAR HÄNT ????
Och den viktigaste frågan: KAN VI GÖRA NÅGOT ÅT DET??.
Själv tillhör jag de gamla idioter som lever i det förgångna och tycker att tävling i Bruks är det som ska prioriteras inom SBK. (ja, jag vet att det står annat i stadgarna om lydnad,agility och kursverksamhet)
Man undrar om det är för dyrt för ungdomar med all bilkörning mm. Man undrar också om vi tar in lämpliga valpar och förare , efter valpkurs, att via fadder hjälpas till tävling. Man undrar om vi har kurser, ledda av folk med tävlingserfarenhet för de som vill till appell. Man undrar om vi har viljan.
Det är nog alldeles för svårt det här så jag ger upp.
Lennart
Ps.själv hjälpte jag till första året med en av mina bekantas första hund och de ingår nu i träningsgruppen och ska tävla i lägre. Kanske hade de tur att känna ngn, eller jag bara skryterDs
Här kommer ingen in !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Intensiv spårträning under semestern
Vi har koncentrerat oss på spår under semestern eftersom jag tyckte att Busa behövde förbättra sitt problemlösningssytem. Hon har som jag nämt tidigare alldeles för yviga rörelser vid tappt.
Jag har alltid kört med kortlina och spårkoppel (Böttcher) på mina hundar för att få dem i kärnan och få små slag vid tappt. Har funkat bra men när det gäller Mallefröken så har detta inte gjort nämnvärd verkan mer än att hon lyckats rätta ut vissa metalldelar på spårkopplet. Hon dra som f... , som ni förstår. Nämnas måste också att spårets ålder inte gjort någon skillnad i hennes sätt att arbeta. Jämfört med de flesta SBK-hundar är hon en bra spårare, det är bara det att jag har en högre målsättning med spår och är inte nöjd med hennes arbetssätt.
Jag besökte därför Mallekraftarna för att få lite Malleråd. Både Glenn och Mia arbetar väldigt mycket med "beteendespår" dvs ett system där hunden aldrig får möjlighet att köra motorväg som SBK-spåren uppmanar till. Jag har själv kört ngt liknande men inte så koncentrerat och så extremt. Mallen har en tendens att spåra med musklerna om den får en chans och den chansen ska den aldrig få. Rådet var ungefär: För varje SBK-spår ni gör så kör minst 9 beteendespår. Sagt och gjort. Hela semestern har det lagts spår flera gånger om dagen. Inget spår har haft ngt ben som varit längre än 5 m utan det har kommit en riktningsändring eller svår vinkel eller annat vi hittat på. Inga spår har startat rakt fram, verken vid början eller vid ev. apport. Hon har inte fått arbeta i längre lina än vad ett normalt koppel är. Jag har dessutom lagt linan ett varv runt magen på henne för att kunna hantera hastigheten. De flesta spår har varit ganska nya eftersom jag då får möjlighet att göra flera under ett pass. De har inte varit längre än 500m.
Efter 3 veckors träning testade jag av ett 2 timmarsspår med många svårigheter. små apporter i form av skogspinnar och drygt kilometerlångt. Jag hade konstrat till spåret så mycket att jag absolut inte kunde komma ihåg vart jag själv hade gått. Lita på Busa alltså. Resultat? Jag skulle kunna visa det spåret som ett instruktionsspår om hur en Malle kan läras spåra. Perfekt.
Efter att blivit stärkt i min uppfattning att vi är på rätt väg så har jag fortsatt med beteendespåren och dessutom provat att släppa ut lite mer lina. Hon har även då behållit sitt nuvunna sätt att lösa problem.
Men kom ihåg rådet jag fick: För varje SBK-spår du gör så gör 9 beteendespår för dom lär sig snabbt de där Mallarna.
Efter sommaruppehållet har vi också gjort 2 korta rapportträningar som avlöpt hyfsat.Hon är fortfarande mycket snabb men definitivt inte färdig i mina ögon.
Det märks att mognaden har börjat komma och en mer allvarlig sida börjar synas eller som vi säger "The dark side of the force". Busa har bott i husvagn i 3 veckor och det utvecklar vaktandet. Jag gillar den nya attityden men den måste hanteras och jag tycker vi fått ner den på rätt nivå. Busa är i grunden en mycket social tjej som gärna låter sig klappas och gärna leker med alla som vågar. Men f.... ta den som på ngt sätt hotar oss. Man kliver inte rakt in till oss om man är okänd fick vi lära oss.
Jag och Maj-Lis satt utanför vår husvagn och gjorde det som man gör i husvagn dvs sitter. Jag tror vi läste bok eller ngt. Busa var bunden framför oss i kedja. Hon halvsov. Plötsligt kommer det en man och trampar in på "vårt" område. Utan förvarning står han där och vill sälja saker. Busa reagerade på en bråkdel av en sekund och ställde honom med ett rejält vrål. Tack och lov att kedjan höll. Hon stannade en ½-m innan hon nådde honom tack vare den. Hon stod kvar där med hög svans och atttityd tills jag kallade in henne. Ett mycket balanserat beteende i mina ögon. Detta bekräftade det vi sett på MH-testen och i skyddsträningen att hon kan hamna i agressionsfilen men håller ihop på ett bra sätt.
En liknande situation kan ni se på bilden ovan.
Trevlig fortsättning på sommaren
Busa och di gamle
Jag har alltid kört med kortlina och spårkoppel (Böttcher) på mina hundar för att få dem i kärnan och få små slag vid tappt. Har funkat bra men när det gäller Mallefröken så har detta inte gjort nämnvärd verkan mer än att hon lyckats rätta ut vissa metalldelar på spårkopplet. Hon dra som f... , som ni förstår. Nämnas måste också att spårets ålder inte gjort någon skillnad i hennes sätt att arbeta. Jämfört med de flesta SBK-hundar är hon en bra spårare, det är bara det att jag har en högre målsättning med spår och är inte nöjd med hennes arbetssätt.
Jag besökte därför Mallekraftarna för att få lite Malleråd. Både Glenn och Mia arbetar väldigt mycket med "beteendespår" dvs ett system där hunden aldrig får möjlighet att köra motorväg som SBK-spåren uppmanar till. Jag har själv kört ngt liknande men inte så koncentrerat och så extremt. Mallen har en tendens att spåra med musklerna om den får en chans och den chansen ska den aldrig få. Rådet var ungefär: För varje SBK-spår ni gör så kör minst 9 beteendespår. Sagt och gjort. Hela semestern har det lagts spår flera gånger om dagen. Inget spår har haft ngt ben som varit längre än 5 m utan det har kommit en riktningsändring eller svår vinkel eller annat vi hittat på. Inga spår har startat rakt fram, verken vid början eller vid ev. apport. Hon har inte fått arbeta i längre lina än vad ett normalt koppel är. Jag har dessutom lagt linan ett varv runt magen på henne för att kunna hantera hastigheten. De flesta spår har varit ganska nya eftersom jag då får möjlighet att göra flera under ett pass. De har inte varit längre än 500m.
Efter 3 veckors träning testade jag av ett 2 timmarsspår med många svårigheter. små apporter i form av skogspinnar och drygt kilometerlångt. Jag hade konstrat till spåret så mycket att jag absolut inte kunde komma ihåg vart jag själv hade gått. Lita på Busa alltså. Resultat? Jag skulle kunna visa det spåret som ett instruktionsspår om hur en Malle kan läras spåra. Perfekt.
Efter att blivit stärkt i min uppfattning att vi är på rätt väg så har jag fortsatt med beteendespåren och dessutom provat att släppa ut lite mer lina. Hon har även då behållit sitt nuvunna sätt att lösa problem.
Men kom ihåg rådet jag fick: För varje SBK-spår du gör så gör 9 beteendespår för dom lär sig snabbt de där Mallarna.
Efter sommaruppehållet har vi också gjort 2 korta rapportträningar som avlöpt hyfsat.Hon är fortfarande mycket snabb men definitivt inte färdig i mina ögon.
Det märks att mognaden har börjat komma och en mer allvarlig sida börjar synas eller som vi säger "The dark side of the force". Busa har bott i husvagn i 3 veckor och det utvecklar vaktandet. Jag gillar den nya attityden men den måste hanteras och jag tycker vi fått ner den på rätt nivå. Busa är i grunden en mycket social tjej som gärna låter sig klappas och gärna leker med alla som vågar. Men f.... ta den som på ngt sätt hotar oss. Man kliver inte rakt in till oss om man är okänd fick vi lära oss.
Jag och Maj-Lis satt utanför vår husvagn och gjorde det som man gör i husvagn dvs sitter. Jag tror vi läste bok eller ngt. Busa var bunden framför oss i kedja. Hon halvsov. Plötsligt kommer det en man och trampar in på "vårt" område. Utan förvarning står han där och vill sälja saker. Busa reagerade på en bråkdel av en sekund och ställde honom med ett rejält vrål. Tack och lov att kedjan höll. Hon stannade en ½-m innan hon nådde honom tack vare den. Hon stod kvar där med hög svans och atttityd tills jag kallade in henne. Ett mycket balanserat beteende i mina ögon. Detta bekräftade det vi sett på MH-testen och i skyddsträningen att hon kan hamna i agressionsfilen men håller ihop på ett bra sätt.
En liknande situation kan ni se på bilden ovan.
Trevlig fortsättning på sommaren
Busa och di gamle