Mallekrafts B'Busa

Vi har varit och försökt oss på en spårtävling med blandat resultat. Förutsättningarna var inte de bästa men det var roligt att testa Busas kapacitet.

Hela dagen stormade det och regnade, spåren var lagda på fält med lite blandat underlag. Det är säkert mer än tio år sedan jag tävlat just på denna klubb men jag kom ihåg att man gärna går över gärdsgårdarna in på nästa fält. Med det i minnet började tävlingen.

Busa är ovanligt lite uppstressad till min glädje så jag känner mig ganska säker när vi går fram till upptagsrutan. Som vanligt rusar hon ut i ganska hög fart men näsan är påkopplad och hon tar upp spåret direkt. Jag är mycket nöjd och betyget blir 10. Av dem som kom runt sina spår verkade som om det bara är Busa som har fullt på upptaget.

Spåret följer hon bra med låg näsa och första apporten som är osynlig tar hon ganska snart. Vi samlar på oss ett par pinnar till och Busa spårar över gärdsgården (va det jag sa). Jag kommenderar henne att ligga så att jag kan klättra över. När hon släpps på igen så märker jag att hon har tappt ett tag men får tag i spåret när vi kommit ut en bit på detta fält. Som det visar sig sen har vi missat en vinkel och därmed 2 apporter som låg på de benen. Den starka vinden gjorde att Busa fick upp spåret på fel ställe. Vinkeln var direkt till vänster när man kom ner från stenhögen. Det hela slutar i betyg 8 och jag är ganska nöjd eftersom det bara är hälften av hundarna som tagit sig runt och ingen har fullt.

Uppletandet går också ganska bra, fyra slag, fyra föremål. Ovanligt mycket tugg betyg 8.

Innan lunch platsliggning och det regnar och blåser fortfarande. Hundarna runt om Busa sätter sig och en av dem lämnar platsen. När tiden är ute går vi fram runt huset och plötsligt står Busa vid mina fötter. Va hände frågar jag tl. När det var mindre än tjugo sekunder kvar blev regnet för mycket och hon satte sig upp, skakade sig och upptäckte plötsligt att något var fel, började leta efter husse, betyg 0. Jag bröt men åkte hem ganska nöjd ändå.

Rapporten följer min plan, men jag var mycket sugen på att bryta den och låta henne springa med de andra hundarna i träningsgänget. Vi hade ny mark i helgen och det är alltid roligt med nytt. Jag fick tvinga mig att fullfölja planen. Busa fick vara med på A-stationen, det blev en mycket lång liggetid som hon klarade bra. När de andra hade sprungit så gjorde jag en vanlig framföring med nerräkning och allt men inget spring. Maj-Lis gjorde likadant en stund senare och det verkar som om Busa nu börjar vänja sig vid att det händer olika saker på stationerna numera.

Vi passade på att träna Kylie i stationsuppträdande och det gick ganska bra trots hennes ålder. Första gången med så mycket hundar som hon gärna vill prata med.

Efter fikat satte vi ut ett gäng och en hund på halva sträckan. Busa var tvungen att passera tätt för att komma fram.

På första skicket saktade hon in men passerade utan problem. Vid sista skicket körde hon på för fullt och så nära att någon trodde att hon skulle springa på dem.

Mer störningar är planerade och planen ska fullföljas. Nu behöver vi öka lite på kraven i framföringen och dessutom ha längre sträckor.

må väl i höstmörkret

Lennart

Under lägret har vi mest tränat spår och fokus har varit på Kylie och hennes syskon. Det har gått bra t.o.m. mycket bra. Lakritstrollet spårar lugn och koncentrerat och markerar i regel apporten vi lagt i slutet. Dessutom gör hon väldigt raka slag i uppletandet och har ett mycket bra tempo. Lite si och så med avlämnandet men vi har bara börjat.

Varierad nivå på valparna beroende på hur mycket man har tränat innan. Jag kan delvis känna en viss oro över hur långt man på  kommit med en 5 månaders valp. Varför denna brådska. Tävla behöver man inte göra på ettårsdagen. Själv vill jag hellre lägga en polett på spåret, relationen till valpen , uppfostran i vardagen och därefter starta ett långvarit tränande av position. Momenten får vänta.

Lägret genomfördes med Tidaholms brukshundsklubb som utgångspunkt. Fantastisk fin stuga med en beklämmande utsikt rakt in på Tidaholmsanstalten. Man får sig en tankeställare när man ser säkerheten där. Vi fick inte ens lämna klubben utan att bommen över vägen var låst trots att klubben ligger ett par hundra meter från anstalten. Säkerhet mot flyktbilar.

Ett välorganiserat läger med trevliga deltagare till en rimlig kostnad. Kan bli ännu roligare nästa år när valparna vuxit upp.

Vi passade på att köra Busa i en kort rapportsträcka tillsammans med systerdottern Chili.

För att störa hundarna hade vi satt en person ute på sträckan så att vi kunde se vad som hände. Inga reaktion över huvudtaget på någon hundarna. Otroligt snabba tider på båda. Chili helt överlägsen på stationen. Busa uppkörd men inte så mycket så att det spillde över.

Vi fortsätter på inslagen väg och varierar med störningar så mycket vi kan. Ingen tävling i år. Under tiden kommer jag att försöka klara hkl sph om jag kommer med. Mest för att sätta press på mig själv att träna lydnad.

Lennart