**~¨¨^^^~~''''**!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hulliganer
Jo, någon j.......................a idiot har krossat glas på vår gräsmatta där vi brukar träna. Mattan ligger just på väg till busshållplatsen för bussar till stan. Ofta kommer de trevliga ungdomarna gående den här vägen pimplande pilsner, vilket ju är en trevlig sysselsättning , som jag då och då själv utövar. De brukar kasta sina opantbara Tysklandsburkar i alla buskar och gräsmattor på vägen. Busa har jätteroligt med att leta upp dem och bära hem. No problems med detta. Men nu har jjjjjjjjjjj......a börjat dricka drycker i glasförpackning. Det är väl OK det med. Ungdomar är ungdomar. Men att krossa allt till småskärvor som är omöjliga att se de mörka kvällar som nu råder är OFÖLÅTLIGT.
Busa har skurit upp en trampdyna så nu startar den roliga malleleken "vara stilla några dagar". Den är omöjlig att genomföra.
SNÄLLA NI KASTA GÄRNA BURKAR PETFLASKOR, KARTONGER, KALSONGER,VÄSKOR, PLÅNBÖCKER, PAPPER. MEN LÄGG FLASKORNA I SOPTUNNAN.
Arga Gubben som funderar på att ligga i bakhåll i helgen och testa realistskydd med Busa förklädd till Pitbull för tidningsrubrikernas skull
Bloggande i allmänhet och hundande i synnerhet
Om jag hitintills har lyckats med detta får ni kära läsare själv bedöma.
Jag trodde att några personer runt om mig skulle vara mina läsare med idag kan jag se att jag har haft 6013 sidvisningar av 999 unika besökare. Det är jätteroligt. Det är nästan frestande att be någon arbetskamrat att logga in sig så att jag kommer upp i 1000. Tack för det intresse ni visar.
Som ni säkert förstått är jag uppvuxen med hunderiet när man aldrig började träna hunden förrän den var 12 månader och då ryckte man vett i den. Vi har kommit mycket långt sedan dess. Idag ser vi glada hundar med förare som kan mycket mer än då. Jag vill ändå understryka att det fanns en del bra även tidigare. Låt inte pendeln slå för långt. Jag menar att kravdelen är lika viktig som belöningsdelen. Speciellt med de här mallarna som har en tendens att ta initiativ och dra förhastade slutsatser.
Hundavel har alltid diskuterats och ännu en sådan diskussion har jag just varit med om. En av mina kompisar menar att man måste kunna förena höga utställningsmerieter med höga bruksegenskaper. En mycket vacker tanke, tycker jag och om jag varit uppfödare så skulle det vara min vision. OBS inte mitt mål eftersom mål måste uppfyllas, visionen är större. Som ni säkert förstår så har jag hävdat att uppdelning mellan arbetande hund och utställningshund inom samtliga arbetande raser såväl bruks/tjänste som jakthundar har kommit för att stanna. Själv har jag inte funderat så mycket på detta utan alltid enbart letat hund bland arbetslinjer oavsett ras. Jag gjorde en snabb titt på http://www.brukswebben.se/ när det gällde de 100 bästa ekipagen inom varje gren. Majoriteten från arbetslinjer. Det är tydligen så att man i aveln måste koncentrera sig på någon detalj i sin strävan att förbättra rasen. I så fall väljer jag arbetsegenskaper och sundhet.
Man kan ställa sig frågan om uppfödare väljer utställningsinriktning på grund av att arbetslinjer är för jobbiga att ha och kundkretsen då minskar? Vad vet jag? Nog om detta men jag kommer alltid att välja arbetslinjer eftersom det är de jag ska ha hunden till. För mig får gärna uppdelningen bestå t.o.m om det blir 2 olika raser officiellt. Som jag ser det är det vi konsumenter som ska ställa kraven.
Helgens träning har avlöpt utan några sensationer. Nästa vecka är det sista rapportträningen. Övrig träning fortsätter med uppehåll över julhelgerna.
Mallen ligger i min säng med duntäcke runt sig och sover den oskyldigas sömn drömmande malledrömmar.
Den gamle o Busa
Rapportstäcka ur hundens perspektiv
Husses vackra fantastiska tös
Generationsbyte och uthållighetstest
Den nya generationen är ännu inte färdig att träna tillsammans med andra, men efter sommaren så är vi många igen. Lars med sin nya hund X (uttalaskryss)och Göran med Vera kommer snart ikapp oss.
Vi provade för första gången nya marker och ni som vet vilket markproblem klubben har förstår att det är hur kul som helst. ETT STORT BERÖM TILL LOTTA SOM IHÄRDIGT BEARBETAT KOMMUN OCH JÄGARE.
Tyvärr fick vi inte plats med så värst lång sträcka men vi körde 300+200 förlängning och för första gången utan syra eftersom ryktet säger att syra avskaffas nästa säsong. För trist att inte regler finns att få på nätet.
Busa sprang 3 sträckor i sin vanliga hastighet. Vi kunde märka att hon var lite uppskruvad efter uppehållet på nästan 1 månad. Hos matte var hon ljudlig på station men slutade när matte visade vattensprutan. Tur vad det för den var inte fylld med vatten. Framföringen var perfekt. Hos mig var det precis tvärtom. Hon stal ett par dm så jag var tvungen att korrigera och börja om. Förlängningsförändringen skapade inga som helst problem, vilket jag inte heller hade förväntat.
Lars hade följt med för att ge X lite stationsträning vilket avlöpte mycket bra. När de kom tillbaka till B så sprang Lars ner till A och Maj-Lis skickade X efter honom. Perfekt genomfört.
Jag passade på att gå ut ett spår på ca 5-600 m som skulle ligga lite längre tid. 3 skogspinnar som apporter. Som vanligt följer jag inte SBK:s anvisningar utan spåren saknar långa raksträckor.
Min tanke var att Busa skulle få känna på att arbeta hela dagen med pauser i bilen, precis som vid en skyddstävling.
Väl tillbaka till det gäng som spårat hemma hos Lars tvingade jag Bergströmarna att agera sökfiguranter till Busa. Dessa hyggliga människor ställer alltid upp och följer exakt instruktioner trots att man aldrig sysslat med denna gren. Kunde jag se en liten tvekan från G att ligga ner och låta en skyddshund utan munkorg skälla på honom?? Nej inte var det så.
Inga popup längre utan vi kör direkt. Busa hade sett att jag lämnade hennes boll till Mariana vid bilen. Det räckte. Samtliga slag gick rakt ut och markeringen funkade väldigt bra. Lite lomhörda blev nog Bergströmarna. Busa har nu hittat sin idealposition och ligger ner en meter från figgen. Idag gick jag ut ända ut till henne för att vänja henne vid att jag rör mig i skogen samtidigt som hon skäller. Kunde märka en viss intensitetshöjning när jag kom närmare. Får hålla ett öga på detta så det inte slutar i angrepp vilket jag inte tror eftersom hela övningen bygger på kamplek med boll i snöre. Väntar på min beställda munkorg.
Medan vi åt hemlagad ostkaka hos Johnssons eftersom X har blivit uppflyttad från appell så fick Busa ligga i bilen och ha tråkigt. Spåret blev därför 2,5 h gammalt. Hon spårade precis som jag vill och då blir man glad. Hon tålde också att utan någon som helst förändring i arbetslusten att hålla på en hel dag, det är också roligt att konstatera. Spåren måste ha en viss svårighetsgrad för att hon inte ska använda sin mallehastighet och det måste jag tänka på varje gång vi tränar. Minns vad Glenn sagt: Långa raksträckor räcker att ni har på tävling och någon enstaka gång där i mellan.
Som sagt en lyckad dag. Vi har nu bara 2 rapporträningar kvar på terminen tyvärr och det är dags att planera våren Jag kommer att hålla på ändå med spår,sök,uppletande och lite rapport när vädret inte är allt för jävligt.
Under planeringen hade vi en intressant diskussion om vad man kan förvänta sig av en träningsgrupp. En träningsgrupp är inte en kurs där kursledaren planerar för mig och talar om vad jag ska göra. Träningsledaren representerar gruppen i klubben och fixar marktilldelning, planerar och administrerar. I en träningsgrupp kan man naturligtvis ta råd från kompisarna men träningen av hunden är mitt eget ansvar.
Jag tror att det är viktigt att förtydliga alla spelregler så att inte felaktiga förväntningar uppstår med konflikter till följd. Hos oss har detta fungerat mycket bra men vad händer om nya ekipage söker sig till oss?
I vilket fall som helst så tar Lars en paus som träningsledare för att ta hand om X och den minigrupp som unghundarna kommer att finnas i. Rickard planerar för oss andra. Det blir bra. Jag hade lite önskemål om att om möjligt kunna träna lite mer på söndagar istället för lördagar eftersom jag då kan träna i skyddsgruppen på lördagarna. Får se hur det går. Man kan inte begära att gänget ska rätta sig efter mina önskemål men nu är de framförda.
L
Tugg på gammelmatte och lite sök
Tredje helgen vi tränar sök och nu är det klart. Skämt å sido, inte är det klart men det går verkligen framåt. Nu kan vi köra utan synretning och Busa drar järnet rakt ut. Hon har inte riktigt fattat ännu att man kan söka i rutan med hjälp av näsan utan drar ytterligare 50 m innan hon vänder. Möjligen en effekt av all rapportträning. Hon har absolut inga problem med att arbeta ensam på långt håll. Det är positivt. En nackdel dyker förstås upp. Hon sköter allt själv och vägrar komma på inkallning. Har haft samma problem i uppletandet och använde då en bitkudde på stigen som belöningen när hon kom in. Fungerade mycket bra. Försöker med det i söket nästa gång.
Första slaget idag startades med popup och jag hade sagt till figgarna att ligga ner eftersom Busa skötte sig utmärkt förra veckan på liggande. Vad händer då? Jo rakt in på Mia och ett nyp i armen ( hon visade blåmärket senare). Mia lyckades med Mallediplomati övertyga Busa att så gör vi aldrig mer. Och se övertalningen lyckades. (Skor storlek 36-37 fungerar bra). Varje slag efter det fungerade så till vida att Busa kastade sig in framför figgen och la sig med ett vrål och ihållande skall. Tack alla rutinerade medhjälpare, utan er hade vägen varit allt för lång.
Framöver kommer jag att helt och hållet köra med munkorg eftersom jag enbart har tänkt att söket ska avse skyddssöket. Om jag någonsin ska hålla på med sök i övrigt så föredrar jag rullhund. Jag vill inte utsätta mig för ytterligare en bedömning, som man gör med skallhund, av domarna. Har även varit med om så orutinerade figgar att de inte visste om att det fanns skallhundar. Vad händer då om domaren frågar om de känt sig rädda. Nej rullhund är att föredra. Min förra hund fungerade utmärkt som rullhund i söket och skallhund med munkorg.
För att få lite mer näsarbete till stånd ska nästa övning göras med rätt vind och nästan helt dold figge.
Nästa vecka är vi tillbaka i rapportskogen, nu när löpet är klart.
Idag träffade jag för andra gången en jättetrevlig schäferpojk med det förpliktigande namnet Tango som bjöd upp till dans. Man blir lite ledsen när man får höra, och märker, att han inte fått utvecklas som sig bör. Nu är det inga problem med honom eftersom han är en bra hund och matte vet vad hon gör. Han har varit på kennel till han var en 8-9 mån och har inte fått utveckla sin kamp/lek med människor. Förra veckan kunde man se att han var försiktig i leken med människor men nu har han lyft sig och drar och kämpar med stor lust. Härligt att se förändringen. Lite ansvar att bygga upp honom borde det finnas hos de som haft honom under hans första tid. Denna glada och positiva hund kommer säkert att utvecklas rätt men varför inte förrän han kommit till ny ägare? Förlåt mitt gnäll.
Vi körde lite röjsök med The one and only Qasper för att höja hans motivation. Jag sprang som en galning i skogen med Q efter mig. Av med korgen och fullbett i kudden. Kamp och skall/vinst. Han gör aldrig en dumhet utan funkar perfekt trots hetsen. Jag fick trots detta "onda ögat" när jag försökte ta hans leksak. Underbart härlig hund som får mig att tåras när jag ser honom arbeta. Allvar och lek i perfekt harmoni.
Mamma Garbo körde som vanligt sitt uppvisningssök. Man blir bara trött att hon aldrig (nästan) gör fel.
Den slitne gamle