Sök-debut
Nu har vi avverkat debuten i sök. Jag hade egentligen inte tänkt att tävla i år utan vänta till våren för att vara helt säker på Busas kapacitet. Nu har det gått ganska OK på träning så jag chansade. Jag räknade med att söket skulle ge 8 och budföring 0 eller 10 beroende på om hon orkade sitta kvar hos mig innan kommando och inte dra som en avlöning.
Vi har kvar stressbeteende i vissa moment i lydnaden och jag har nästan gett upp om att få bukt med dem. Lydnaden kommer nog aldrig bli riktigt bra med mig som förare. Två kanske tre moment oroade mig men jag räknade med att av dessa bara få en nolla och därmed ändå klara uppflyttning.
När vi tränar enskilt funkar det ganska bra men så fort det finns ”tävlingssituation” så börjar Busa att vibrera. Framför allt i de s.k. pressade momenten platsliggning och kryp. Hon har fel växel inne och jag kan inte hitta växelspaken.
Naturligtvis så drog jag sista startnummer och väntan blev därför ganska lång i regnet. Busa var ändå ganska samlad när vi gick in i rutan. Första skick mot vänster hörna i 200 km/h hon viker av efter 30 m och drar framåt 50m för att sanslöst vackert markera första figge. Eftersom jag inte tävlat i sök på nästan 15 år så satt det i ryggraden att skynda sig till stigen för att inte tappa tid, jag hade glömt att man numera stoppar klockan vid markering. Figgen visste det och hängde inte riktigt med så jag skickade igen innan hon var på stigen. Nu vet jag att ta det lugnt.
Jag skickar Busa än en gång på samma sida eftersom jag inte tycker att hon sökt av hörnan. Kallar på henne när hon gör ett snyggt framåtslag och hon vänder och kommer in till mig. Skick mot höger hörna och en ännu vackrare markering. Ett tomskick med bra mönster. Jag skickar än en gång på höger sida och efter lagom tid kallar jag på henne men ingen åtlydnad. Plötsligt hör vi markeringen. Hon har hittat den dolde och tog lite tid på sig att komma igång med markeringen. Konstruktiv olydnad menade Busa att det var. Hela söket klart på rekordtid.
Själv tycker jag att det hela är värt 8-8,5 eftersom jag menar att hon skulle ha kommit på inkallning för att skickas längre fram och då markera. Jag är lite hård i min bedömning visar det sig men jag är upplärd av Mallekraftarna och har deras sök för ögonen. Framför allt Garbos. Kravet är högt.
Domarna tyckte att jag var alldeles för hård i min bedömning och menade att sådan arbetslust ska premieras och att hon verkligen lyssnar på mig och kommer när jag kallar. Att hon fullföljer markering trots inkallning menar de enbart är bra och bevis på en bra motivation. En av domarna drar 0,5 för att skallet inte kom igång lika snabbt på den dolde som på de andra. Det köper jag. Det blev lite skumma i blicken när jag sa att det var andra gången hon träffar på en dold. Betyg 9,5-10. Dagens bästa.
Budföring genomförs i Busatempo med 10:a som betyg. Vi leder stort.
Nu uppstår det beteende som jag fruktar dvs. Busa börjar stressa. Jag leker lite med henne jag sitter och försöker lugna henne. Hon får ligga för sig själv och jag tror nog att platsen ska funka, speciellt nu när hon ser mig som man gör i lkl. Minuterna går och det ser OK ut men inte avslappnat. När 3,5 min har gått så drar hon järnet bort till mig. 000000000000!!!!!!!!!!!!!!
Utanför ringen lägger jag henne genast och hon ligger kvar 4 minuter till utan problem. Vi har fått ett tråkigt mönster. Jag räknar snabbt ut att om jag klarar ca 7,5 i snitt på övriga moment så är vi hemma ändå. Det ända jag oroar mig för är krypet eftersom det är vått och i kombination med våra vanliga stressproblem så kan allt hända och mycket riktigt hon är inte helt nere och därmed skiter det sig.
Oerhörd besvikelse men efter ett dygn så ser jag mer nyktert på det och glädjes åt söket.
Jag har fått nya tips från Mia byggda på erfarenheter med Garbo som också strulade en gång i tiden. Det kör vi på så får vi se. Det känns alltid bra att ha en plan och den ska följas, mer om den vid nästa tillfälle.
Lennart