Vi söker efter lösningen
Sökträningen går vidare. Vi har först koncentrerat oss på att få Busa ut på tillräckligt djup och det funkar nu riktigt bra. Med fanatisk precision har jag tvingat figgarna att ligga på 60 m. Nästa steg, som vi just nu håller på med är att få henne att slå framåt i rutan. Vid sista träningen funkade detta mycket bra. Jag lägger figgen lite överdrivet långt fram i rutan så att Busa måste verkligen byta riktning för att få napp. Ett par träningstillfällen till sen kommer jag att varva med tomslag och då själv förflytta mig i överdrivet stora sträckor på stigen så att det blir framåtslag även här. Fördelen med Busa att hon går att stoppa när hon går fel och hon blir inte låg av detta utan sticker glatt ut igen och igen.
Min dilemma just nu är att få balans i belöningssystemet. Om figgen belönar med kamp så är motivationen i topp men Busa , sin vana trogen, överladdar så att hon inte har ork att skälla efter ett tag. Hon ger mer än allt på de första slagen och har inte tillstymmelse till att hushålla med energin. Hon måste lära sig att vara lagom, vilket i hennes värld inte finns.
Om vi dämpar belöningen genom att jag kommer fram och står för belöningen så börjar hon tappa lite koncentration på figgen. Godis är i denna situation ganska ointressant för henne. Här måste jag hitta en balans. Min förhoppning ligger i att när hon får mer erfarenhet så spar hon på krutet. Hon behöver få en vana att jobba under längre tid. Jag misstänker att när tomslagen funkar behöver Busa köras i flera hundra meter och kanske bara en figge på slutet för att ha minnesbild av att söket består av ett rejält letande innan napp. För att enbart på tävling möta flera markeringar Jag har haft samma situation i uppletandet och det har landat ganska bra till slut. Här ska hon trots allt bara hålla i 5 minuter så jämförelsen haltar lite.
Sök är komplicerat om man strävar efter att få ett jämt flyt i hela rutan.
Lennnart