Mallekrafts B'Busa

Misslyckat eller bra resultat kan ibland vara svårt att skilja på. Jag tror att svaret finns i den känsla man bär med sig efteråt och inte den matematiska beräkning som gjorts av ens prestation.

Vi gjorde tävlingscomeback i rapport i helgen med ett resultat som inte kan glädja någon men ändå gick jag därifrån och var jätteglad.

De 2 första sträckorna gick som smort för Busa. Hon hade dessutom mycket bra tider. Redan på första skicket hade hon 10 sek tillgodo på elithundarna från B till första skytt. Hon gjorde dessutom en av de bästa framföringar som vi presterat. Vi fick t.o.m. beröm av domaren direkt efter skicket. Tyvärr hittade hon inte sitt ingångsspår vid tredje skicket eftersom hon kommit in lite fel. En väg korsade vid 50m-gränsen och där blev det lite för mycket för henne, så vi sprack. Ändå gick jag ifrån tävlingen med ett flin i ansiktet och flinet sitter kvar idag tisdag.

Busa gjorde bra framföringar hos oss båda, Hon varvade inte upp sig så mycket att det brast. Hon var ganska OK på stationerna (tack vare lite kattmat) och vi har kommit tillbaka till tävlingssituationen med livet i behåll.

Busa fick följaktligen följa med mig ut på D-station och därute visade hon hur känsliga Mallarna är. Hon kröp upp i mitt knä och slickade mig i ansiktet oavbrutet, olycklig över att hon inte fick springa och att hon upplevde att hela situationen var fel.

Nu gäller det att ta med sig den här känslan till nästa tävling.

Tävling förresten. 2 planerade tävlingar i rapport har ställts in p.g.a. för få deltagare, men va händer. Vi får försöka leta någon annan men de är lite svårt när Maj-Lis jobbar var 3:e helg, nog f... ligger tävlingen där.

Vi lånade tävlingssträckan och körde Kylie i appellklasslängd (500m+500m). Racerschnauzern ligger tyst och stilla på stationen. Vi har nu liggtider på 5 minuter. Hon springer sträckorna på, hör och häpna, ungefär samma tider som Busa, d.v.s.11 sek/100m. Om detta kommer att hålla på fullsträckor finns det ingen möjlighet att sia om men roligt är det.

Under påsken har vi haft ett eget träningsläger i Halen och jag har framför allt sysslat med lydnad. Busa har ju även här varvat upp så mycket att det kokt över. Hon har t.ex. rest sig upp när jag lämnat henne för inkallning. Vid värsta tillfället 7 gånger på rad trots tillsägelse. Det bara kokar över. Jag har under påsken fått fram ett bra sätt att förbereda henne för ett lydnadspass och det är att köra lydnad i minst en kvart först helt utan krav, blandat med lite lugnande beröm. Först därefter skruvar hon ner sig så att vi kan prata med varandra. Det går inte att leka med henne innan , med boll eller annat, det bara förvärrar. Det går absolut inte att lägga krav, korrigera, det bara förvärrar.

Sista passet gjorde hon momenten riktigt bra. Lite uppskruvad är hon fortfarande men det brister inte, hon håller ihop. Jag kan antagligen aldrig göra avkall på den långa uppvärmningen.

Till sist tack till de som hört av sig och oroat sig för min hälsa. Allt är under kontroll. Den nya medicineringen har börjat verka. Jag har kört GI i 2 veckor och tappat 4 kg, 12 kvar.

Under och efter tävlingen gick jag i rask takt bakom hundarna 5 km i skogsmark (ganska slätt) utan att bli döende. Det känns som om det är på rätt väg men spårandet får än så länge ske på slätmark.

Lennart

Ps. Jag är en av de 23000 personer som kan berätta för barnbarnen att jag var på MFF:s premiärmatch på nya stadion och fick se Bosse Larsson göra första avspark. Di blåe vann dessutom så nu har jag inte mer att uppleva.Ds