Mallekrafts B'Busa

Jag har varit på min årliga kontroll hos medicinkvinnan. Denna gång med tråkiga värden. Min medicinering räcker inte utan en dubblering gjordes på studs. Dessutom fick jag ett ultimatum: Bli av med dina onödiga kilon annars riskerar du en hjärnblödning (som om det skulle finnas en sån att blöda i). Jag har därför lagt om kost och dryckesvanor och efter en vecka så har 2 kg försvunnit, 14 kvar.

I helgen var Busa och jag i Halmstad för att enkelt klara uppflyttning i spår. Det gick inte som vi tänkt.

Upptaget började i en skogsbacke och Busa gick spikrakt ut, mycket snyggt, stannade till när hon hittade spåret, bestämde riktning och 10:an var bärgad trodde jag. Säg den lycka som vara i evigt, min varade i några sekunder. Bakspår. Jag kallade på henne och vände henne men hon ville absolut kolla varifrån spåret kom, till slut gjorde hon som jag sa men antagligen var förtroendet skadat för hon fick inget ordentligt fäste. Jag förstod att vi missade de första 2 apporterna på detta. Efter halva spåret svartnade det plötsligt för mina ögon och jag fick kommendera Busa ligg. Jag la mig ner och spydde. När benen dessutom inte vill bära en pga syrebrist blir man rädd.

Efter 5 min klarnade det och jag bad Busa att spåra, min enda chans att komma tillbaka till bilen eftersom jag inte visste riktningen. Vi spårade ytterligare ca 400 m  och hade fått 3 apporter när jag fick stanna Busa igen för en ny omgång liggande. Efter 5 min kunde vi fullfölja och hittade slutet ute på ett kalhygge. Jag släppte Busa med sin boll och försökte gå ner för sluttningen ner till mottagaren 75 bort. Det var knappt jag orkade.

Bjuden på dricka kändes det bättre efter  en stund. Jag bröt så klart och vände hem.

Jag är nog i sämre skick än vad jag förstått så jag får nog lägga spårandet på hyllan, åtminstone ett tag. Helvetes skit!!!!! Det verkar som om Busa blir osäker när jag inte riktigt hänger med och börjar leta efter spåralternativ när jag hindrar henne att ta sig fram. Det blir en ond cirkel.

På söndagen roade jag oss med att testa ett litet sök. Busa har inte glömt, trots det var mycket länge sedan. Markering sitter men om vi ska tävla måste hon få in känslan för djupet igen. Slagen är varierande. Få se om det finns tid över att köra lite sök. Med skallhund kan man promenera lugnt och värdigt.

Vi gjorde ett uppletande som jag är mycket stolt över. Mycket raka slag, tar alla föremål. Gott om tid över. Dock lockar vissa sorters föremål fram tugg, som jag får ta i.

Eftersom matte jobbade hela helgen så fick jag lov att träna schnauzern. Maj-Lis har arbetat med avlämnandet den sista tiden och det såg riktigt bra ut igår. Näsan är påkopplad och tempot är bra. Uppletandet är på G. Vi fortsätter att traggla grundövningar. Målet är att få en hund, precis som Busa, som letar med glädje mer än de fem minuter tävling kräver . Målet är att hon inte ska behöva hitta föremål för att vara nöjd. Arbetet att avsöka ett område ska belönas så bra att hunden finner glädje i detta är min teori.

Kylie spårade och fick med sig alla apporter. Vi har lite för långt mellan träningstillfällena eftersom huvudvikten ligger på rapporten. För tillfället kan en kvittrande fågel få henne att avbryta, men hon startar självmant när hon kollat färdigt. Hon är lite smågnällig och klänger på en nu när det gått 2 månader från löp. Jag är än så länge mycket nöjd med henne och förbluffas av en riesenschnauzer som är samarbetsvillig.

Lennart