Mallekrafts B'Busa

Sedan vi startade upp träningen igen efter vinteruppehåll har plötsligt Busa börjat vända ibland på sträckorna. Detta har hänt på olika sträckor så det finns inget mönster. Både grundsträcka och förslängning alltså. Rapport är ju den gren som jag tycker ställer till störst trubbel för föraren när det strular. VI VET INTE VAD SOM HÄNDER PÅ STRÄCKAN EFTERSOM VI INTE ÄR DÄR. Då måste man ha en del fantasi men framför allt ta och analysera hundens beteende ända hemifrån och hela vägen via bilen ut i skogen.
Vi har nu funderat och funderat varför en hund som normalt bara går och går plötsligt ändrar sig.
Just nu är Busa mer än lovligt kelen hemma. Ligger i mitt eller mattes knä. Vill gärna pussas. I bilen är hon som vanligt dvs lite uppskruvad. Plötsligt upptäcker vi att hon börjat pipa lite lite på stationen. Hon vänder sig om och gnäller till när hon och matte går ut på sträckan. Framföringen är en liten aning sämre. Allt är små små detaljer som tillsammans får oss att tänka på hennes löp som flyttade sig 1,5 månad. Det är dags med skendräktighet. Inga andra tecken syns, som mjölk i juver eller svullnad men jag tror ändå att vi äntligen kommit på den gordiska knuten. Hon håller inte ihop för tillfället utan skruvar upp sig vilket påverkar koncentrationen. I dag bestämde vi därför att kraftigt öka motionen. Maten har vi redan reducerat. Nästa helg tränar vi med juniorerna på kortare och lättare sträcka så får vi se. Viktigt att få en lyckad träning så att vi kan belöna ordentligt.
Man börjar onekligen fundera över kastration men jag har moraliska betänkligheter angående detta. Visserligen utsätter vi våra hundar för allt möjligt men har vi rätten att kastrera en frisk hund bara för att nå bättre resultat? Jag har inte svaret, bara frågan?
En annan så´n moralisk fråga är om man ska acceptera att tiken inte funkar under skendräktighet. Är det vi som förmänskligar dem för mycket??.

Lennart