Nu är jag trött

Tillbaka till storgrupp i rapportgänget med 7 ekipage skulle det bli men halsont löp mm gjorde att vi bara blev 4. För Busa och oss hade det ingen betydelse skulle det visa sig.
Busa fungerar inte för tillfället överhuvudtaget. Från början stressar hon fullständigt utflippat. Första sträckan går dock bra och som vanligt bästa tiden. Inte helt perfekt framföring hos matte. Hos mig blir väntetiden för lång och hon är så uppstressad att man knappt kan se att det finns någon innanför pannbenet.
Jag har aldrig problem med framföringen men nu glider hon iväg en meter. Piper. När hon sprungit 10m så meddelar Lotta detta i radion. Då vänder Busa och kommer tillbaka helt störd av detta. Vi gör om och försöker få så lite retningar som möjligt. Hon drar järnet och har bästa tiden till C trots 90-graders vinkel och halvstorm.
Ute hos matte bygger hon bo och rullar ihop sig. En hel del pip men hon klarar 3:e sträckan.
4:e sträckan vill jag knappt prata om. Hon bygger hos mig också och piper och låter och har oerhört svårt att vara stilla. Vankar omkring och om jag kommer i närheten så klänger hon på mig. Trots fyra försök springer hon inte 10 m. Så mycket stress hos henne att jag tycker synd om henne. Hon vill så gärna men håller inte ihop.
Efter flera övervägande och diskussioner med Lotta vars Malle också har problem med skendräktighet bestämmer jag mig på studs att göra slag i saken. Hon måste kastreras. Jag vill inte se henne i detta skick igen.
Väl hemma går Maj-Lis och jag igenom förra årets löp och konstaterar att vi hade samma problem då. Busa var som bäst 3,5 månader efter löp (vi tävlade framgångsrikt då).
Nu blir det träning på lek. Vi tänker testa tävling i maj då förhoppningvis skendräktigheten är över.
Operation beräknar vi till omkring 1 juni. Hoppas vi räknat rätt och hoppas det hjälper.

Lennart

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback