Yin och Yang
Hundlivet är precis som livet i övrigt fullt med framgångar och motgångar. De gamla filosoferna brukar prata om att det ska finnas balans i allt, mellan gott och ont mellan glädje och sorg. Yin o Yang.
Just nu känner jag att jag fått total obalans, glädje saknas och förtvivlan och hopplöshet härskar.
De senaste veckorna har Busas träning förbättrats , trots skendräktighet. Fortfarande är hon inte tävlingsbar då det minsta kan få henne ur balans pga. stressnivån, men hon har sprungit sträckorna jättebra. Sträckans utformning verkar inte ha någon betydelse utan det är väntan och därmed laddningen som är problemet tillsammans med den tillfälliga lättstördheten. Vi ser träningskompisar förbättras medan vi står och stampar.
Det som ändå känts som en möjlighet till förbättring är beslutet om kastrering, vilket jag ser fram emot. Tidpunkt är satt, noggrant beräknad. Jag har planerat att på chans tävla veckan innan operationen för att förhoppningsvis få en uppflyttning och därmed kunna rehabilitera i lugn och ro under sommaren. VAD HÄNDER DÅ??????
Förra helgen upptäckte vi efter en promenad att Busa blödde lite lätt i området mellan trampdyna och klo på en av baktassarna. Verkade inte så farligt så efter en veckas vila borde det vara läkt.
Vilan blev djupare än vi tänkt eftersom både Maj-Lis och jag blev sängliggande onsdag-fredag efter att ha smittats av magsjuka från barnbarnet. Men vem kan säga nej till ett besök från henne?? Till råga på allt så slutade varmvattenberedaren att fungera samma dag. Två personer med magsjuka, ingen dusch och en Malle som fått vara inne den mesta tiden hela veckan.
Tack och lov för yngsta sonen som är rörläggare. Han offrade ett par timmar av sin pappalediga dag och fixade varmvattnet till oss. Elementet hade pajat och var ganska billigt att ersätta.
På fredagskvällen kände vi oss ganska Ok. Maj-Lis åkte med jobbet till Wallmans för en stunds underhållning som tack för de utsetts till bästa arbetsplats. Busa och jag var hemma och laddade.
Lördagsmorgon väckte vi matte försiktigt med kaffe på sängen eftersom det var hennes födelsedag. Hon påstår att det var den 29 födelsedagen, men jag undrar??
Dagen startade naturligtvis med regn och att vi bara blev 3 ekipage. Marken som vi lånar på nåder är vi mycket rädda om eftersom markägare/jägare aldrig tidigare tillåtet hundträning där. Därför vill man passa på att träna just där när tillfällen är så sällsynta.
Först band vi upp hundarna och Busa klarade det ganska bra. Inga större ljudligheter men en hel del vibrationer och flämtande.
När matte och Busa lämnade oss och hade gått 30m upptäckte jag att Busa haltade. Kom tillbaka!!! Så var den träningen över. Bara att köra hem. En resa på några mil. Undersökningen visade inget annat än att det fortfarande fanns lite skorpa kvar på såret och hon gick som vanligt igen. Måste ha stött till i den ojämna marken.
Kvällen kom och vi fick huset fullt. Busa i sitt esse, kollade barnbarnet, höll rent runt henne, hämtade bollen och erbjöd den till alla som hade lust. Plötsligt tappar hon bollen och gör en mallerush efter den. DÅ SER JAG VAD SOM HÄNT . Hela golvet flödar av blod. Tillsammans med matte och barnen fångar vi in henne och det bara flödar. Klon är bruten, vilket den alltså måste ha varit en vecka. Vi lyckas få stopp på blödandet och förband henne tillfälligt.
Kerstin, vår älskade veterinär fixade en tid till oss direkt trots att hon var fullbokad. Nu har vi en nyopererad Malle med ett vackert rött paket på tassen och tävlingssäsongen är över även denna vår. Förra våren löpte hon under de få veckor som det fanns tävlingar i söder.
Obalans i livet var ordet. Just nu känner jag för att helt lägga av och köpa motorcykel istället.
Lennart
Ps. Fick precis reda på att svågerns hund vände på tredjesträckan. Nu är måttet rågat med elände. Ds