Mallekrafts B'Busa

Ibland känns det lite svårt att skriva i bloggen eftersom inget händer, speciellt under vintern. Tack och lov ändras allt till det bättre och vi har barmark, plusgrader, ljust på morgonen och ljust när man kommer hem från jobbet. I skrivandes stund är det dessutom bara 10 dagar kvar till sommartiden då vi får mer tid att träna hund på.

Just när allt känns så här bra så får jag plötsligt riktiga malleproblem. Vid ett av de första träningspassen i lydnad som vi brukar köra lite innan skyddspasset, reser sig Busa på platsliggningen inte mindre än 5 gånger och drar en jätterepa över hela planen. Till detta läggs att hon är fullständigt uppkörd och skakar i hela kroppen av förväntningar. När vi sen kör igång med lite skyddsträning flippar hon helt ut och lämnar mig för att döda en skyddsärm som ligger på marken en bit bort. Allt flippar ut denna dag. Kontakt noll. Stress 100 %.

Under vintern har jag märkt en tendens att förväntningsstressen ökat och platsliggningen suttit löst men på det här passet visar den sig i full malleblom.

Jag kände mig helt förvirrad och för en gångs skull hade jag ingen direkt idé om lösning. Det gäller att tygla sig och inte låta sin ilska dra iväg med en. Den här gången var jag mycket nära. Det dök t.o.m. upp tankar att lägga ner tävlingsambitionerna.

Tack och lov för Glenn som inte låter sig uppröras av sånt här. Han har sett allt. Vid nästa pass får jag rådet: var ännu tydligare, mycket höga krav och mycket snabb korrigering vid felbeteende och lika snabba belöningar. Låter enkelt men det kräver att jag tänker snabbare än en malle kan agera dvs. korrigering i den stund hon tänker göra fel.

Nu har det gått en vecka då jag under alla situationer under dagen krävt absolut lydnad.

Vid gårdagens skyddsträning kom faktiskt belöningen. Hon uppförde sig bra både i ärm och i munkorg. Jag är mycket nöjd. Dessutom gjorde hon ett fasttagande med oerhörd kraft vilket fick henne att landa på rygg men inte att släppa bevakningen för det. Lydnaden mellan momenten var mycket mycket bättre. Hon koncentrerade sig på mig istället för allt runtom. Det finns en del att slipa på så klart men det gick framåt med ett jättekliv. Under platsliggningen var hon lika uppkörd som vanligt men lugnade sig efter en ½-minut och la sig till rätta. Jag är verkligen inte helt nöjd men det är en klar förbättring. Jag fortsätter att hålla denna ganska svåra kravnivå på henne så får vi se vart det barkar.

Rapportgruppen har fått tillskott. En 2-årig schäfer med bruksgener börjar hos oss i helgen. Det känns bra att vi lyckats göra reklam för grenen som är så spännande. Välkomna Nybergs till den här ålderstigna gruppen där kaffedrickning, goda mackor mm står i centrum (ibland lyckas vi göra resultat också).

Till sist ett citat. Inget varar för evigt  -  inte ens dina problem, Arnold. H Glasgow

Lennart