Mallekrafts B'Busa

Helgen har vi tillbringat i Hässleholmskogarna och kört massor med rapport. Träningsgruppen har 2 miniläger under hösten tack vare den goda planering och de goda kontakter med andra klubbar som Lars har. Han fixar och donar så man behöver bara själv inställa sig i tid för allt annat är klart. Jag vet inte hur mycket tid han lägger ner men han ska ha en eloge för arbetet.

Vi anlände på fredag eftermiddag till Hässleholms BK. Direkt dök det upp en medlem som spontant tog hand om oss, fixade el till husvagnen, anvisade plats och berättade hur allt funkade. Claes tror jag han hette. Vilket positivt mottagande vi fick. Senare kom ordförande Tommy och lämnade nyckel till stugan och körde med ut och visade markerna. Och vilka marker sen. Härliga skogar med mossa, lagom glest mellan träden och lagom kuperat. Annat än Revinge de ni. Dessutom bjöd Snapphanarna på strålande väder hela helgen.

Fredagen innehöll ingen träning men vi kunde sitta och snacka hund i stugan och kanske ljuga lite. Jag vet inte men troligen slank det ner en pilsner också.

Lördag morgon och dags för första passet. Vi körde 700m+300m  och jag hade redan bestämt att Busa skulle springa 2 sträckor eftersom det var ett pass på em också.

Iklädd sitt värmetäcke skötte hon stationsuppträdandet utmärkt. Jag har redan börjat med täcke eftersom jag vill ha hennes muskler så varma som möjligt. Hon satsar så fruktansvärt hårt att jag är rädd för skador annars. Framföringen och nedräkningen är en av hennes starka sidor och här märker man en mycket stor skillnad mellan Mallen och t.ex Schäfern. Jag har aldrig behövt säga till henne om tystnad. Hon är absolut knäpptyst, men hon vibrerar. Otroligt skönt. Aldrig några startskall heller. Det som är ett Malleproblem är själva liggplatsen. Hon måste ibland gå en runda för att inte spricka. Det räcker jag låter henne göra det i kedjans längd för att sen sitta hos henne och klappa henne lugnande. Korrigerar jag för mycket så protesterar hund ljudligt, därför undviker jag det. Lugnandet funkar bättre. Hon stressar upp sig ganska ordentligt när hon får vänta länge men det påverkar inte hennes prestation, tack och lov. Hon blir dessutom äldre och mer rutinerad.

Sträckorna gick i racerfart och kompisarna börjar använda öknamn som Raketen, Rymdfarkost och liknande. Jag vågar knappt skriva det men vi hade en outstanding tid. Då är det härligt med ett gäng som gläds åt med ens framgångar. Inget skitsnack här inte bara glada tillrop.

På eftermiddagen körde vi korta sträckor där vi dessutom flyttade stationerna för varje skick. Även A flyttades. Funkade bra och det är roligt att se hur förvånade hundarna blir när man inte följer regelboken. Bra för motivationen. Ett lite strul hade jag dock. Hon markerade tydligt från sin liggeplats att det fanns något i skogen. När svampplockarna dök upp så fick de sig en rejäl blåsning och jag fick kalla in och skicka om henne. Busa trodde att det var Snapphanar och ville skydda oss sa hon, f.. vet.

Trötta och hungriga tillbringade vi ännu en kväll med att sitta och ljuga. Vi kom i säng vid 22-tiden. Antagligen har vi blivit för gamla för nattsudd men alla var överens om att det är skönt att vara pigg på morgonen när man ska träna.

Söndagen innehöll en kortare grundsträcka och 2 förlängningar, vi körde alla 4 sträckorna. Nu var Buset så laddat att både jag och hustrun fick ingående diskutera med henne om hur långt fram man får ligga under fotkommando. Gårdagen märktes lite på tiden, annars funkade allt bra.

Till sist körde vi ett uppletande i en fin ekhage. 12 föremål, något liggande uppe på en stenmur. Ganska bra jobb av Busa. Hon missade ett metallföremål och ett när hon klättrade på muren för att ta det andra. Jag fick dessutom chans att tala om att byta föremål får man inte. Trots en hel del skick så mattades hon inte, Härligt. Nu kör vi enbart föremål rakt ut på djupet ett tag.

Dagen avslutades liggande i gräset med solen på högsta volym. Fantastisk helg.

Snapphanehundens husse