Mallekrafts B'Busa

De senaste långhelgerna har vi tillbringat i husvagn för att kunna träna så mycket som möjligt. Önskar att jag hade lite mer att rapportera men rapportträningen blir bättre och bättre. Lite oljud finns kvar ibland men sträckorna funkar. Förutom på Revinge i måndags. Fick låna lite mark av Lunds BK genom träningsledaren för den äldsta spårgruppen jag känner till (säkert mer än 20 år) Lennart Danell. Tackar mjukast för detta. Första sträckan funkade som vanligt och Buset nästan välte mig när jag tog emot henne. Under sträcka 2 hände det som man inte vill. Busa lämnade mig i hög hastighet, kom ut på öppet fält och trampar (jag svär) på en hare som far iväg och tar ytterligare en annan med sig. Detta blev för mycket för damen. Hon följde efter och husse lättade från A-station i full karriär efter dem. Tror aldrig jag sprungit så fort sedan jag passerade 100kg-sträcket. Det enda jag hade i huvudet var att det bar av mot den ganska trafikerade vägen några 100 m bort. Vilt skrikande NEJ och visslande kom jag på , att springa ikapp kan jag ju inte , så jag stannade. Jag hade 100 m kvar till B-station som låg på en höjd så jag begav mig dit för att få bättre överblick. Då plötsligt kommer Busa springande mot stationen och letar efter spåret till C när hon ser mig och kommer glatt viftande och hälsar på. Hon hade bara gjort en lov på ca 150-200m för att sen återuppta sitt arbete. Jag passade på att påminna om överenskommelsen vi har kring vilt. Hon jagar aldrig och jag menar aldrig de många kaniner vi har på hemmaplan. Jag har tränat massor på detta, efter att ha blivit varnad av mallekraftarna. Nåväl, jag ställer mig i rätt riktning och kommenderar march. Busa drar järnet och spårar sig snabbt fram till C. Allt funkar igen som det ska. Efteråt har vi tränat i viltrikt område utan några incidenter. Sånt här händer i rapportskogen. Jag har tyvärr varit med en gång när en träningskompis hund drev rådjur över en väg och blev själv ihjälkörd. Det vill jag aldrig uppleva igen. Här ligger den blandade skräcken/tjusningen med rapport. Man vet aldrig vad som händer ute på sträckan utan man bara är överlycklig när hunden börjar synas i skogen. Små barn vet vad räligtroligt är när man låtsasskrämmer dem. Det här är samma känsla tror jag.

Lennart