Ur spår
J.......... Malle du spårar som en, ja just det MALLE.
Jag ska aldrig mer vara kaxig. Jag ska aldrig mer påstå att jag kan något om spår. Jag ska aldrig mer påstå för Glenn att Buset tar vilket SBK spår som helst. Jag ska börja brodera dukar istället.
Efter skyddspremiären så fick jag för mig att vi spårar idag i avvaktan på söndagens rapportträning. Sagt och gjort. Full rulle ut till Revinge (5mil enkel resa. Det ni norrlänningar) . Jag lägger en 500 m med några apporter så får vi se statusläget. Vi har inte spårat sedan mitten av december, men då tyckte jag att allt var bra.
Revinge är lite halvtäckt av en snöskorpa men jag hittar en bra väg att gå som varierar snö och gräs.
Dags för påsläpp och vad händer? Fröken springer över spåret. Detta är en dödssynd och man kan bli en snygg fäll på golvet om man sysslar med dylikt. Efter 2 m hittar hon bromsen, stannar, tittar med inåtvänd blick ut i luften. Glor på mig och plötsligt börjar hon leta osystematiskt efter spåret. Precis när jag bestämt mig för att göra om får hon fäste och det bär iväg flaxande och i 100 knyck. En massa slarv överallt, dåliga vinklar. Hon tar sig igenom, hittar alla apporter. Lyckas slakta dom innan jag säger loss.
Vi är tillbaka på ruta 1. Man skulle kunna tro att hon bara är en unghund!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! eller???????????
Det går inte att ha ett så här långt uppehåll, men vad vet jag , jag har ju aldrig spårat förut. Vad var det man sa när det första Mallarna dök upp i Sverige? Just de "Dom kan ju inte spåra". Skämt å sido visst kan hon spåra och nu lägger jag en plan för framtida spårningar med koncentrationsövningar, klurigheter, hårt underlag mm mm. Motiverad är hon ju. Det är otroligt att 27kg hund kan dra runt över 100 kg gubbe i ett spår utan att bli trött.
Vi hörs
Lennart
Jag ska aldrig mer vara kaxig. Jag ska aldrig mer påstå att jag kan något om spår. Jag ska aldrig mer påstå för Glenn att Buset tar vilket SBK spår som helst. Jag ska börja brodera dukar istället.
Efter skyddspremiären så fick jag för mig att vi spårar idag i avvaktan på söndagens rapportträning. Sagt och gjort. Full rulle ut till Revinge (5mil enkel resa. Det ni norrlänningar) . Jag lägger en 500 m med några apporter så får vi se statusläget. Vi har inte spårat sedan mitten av december, men då tyckte jag att allt var bra.
Revinge är lite halvtäckt av en snöskorpa men jag hittar en bra väg att gå som varierar snö och gräs.
Dags för påsläpp och vad händer? Fröken springer över spåret. Detta är en dödssynd och man kan bli en snygg fäll på golvet om man sysslar med dylikt. Efter 2 m hittar hon bromsen, stannar, tittar med inåtvänd blick ut i luften. Glor på mig och plötsligt börjar hon leta osystematiskt efter spåret. Precis när jag bestämt mig för att göra om får hon fäste och det bär iväg flaxande och i 100 knyck. En massa slarv överallt, dåliga vinklar. Hon tar sig igenom, hittar alla apporter. Lyckas slakta dom innan jag säger loss.
Vi är tillbaka på ruta 1. Man skulle kunna tro att hon bara är en unghund!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! eller???????????
Det går inte att ha ett så här långt uppehåll, men vad vet jag , jag har ju aldrig spårat förut. Vad var det man sa när det första Mallarna dök upp i Sverige? Just de "Dom kan ju inte spåra". Skämt å sido visst kan hon spåra och nu lägger jag en plan för framtida spårningar med koncentrationsövningar, klurigheter, hårt underlag mm mm. Motiverad är hon ju. Det är otroligt att 27kg hund kan dra runt över 100 kg gubbe i ett spår utan att bli trött.
Vi hörs
Lennart
Kommentarer
Trackback