Påskläger
Vi har varit på Malmöklubbens träningsläger i Blekinge. Härliga skogar, KUPERAD TERRÄNG, sjöar och annat vackert i naturen. Igentligen är jag lite skeptisk till träningsläger eftersom det ibland har en tendens till att bli annat än träning, men i detta fallet var träningen organiserad av Lars "statistiken" Johnsson. Det blev därför lyckat.
Vi hade tagit oss en lång funderare om hur vi skulle lösa problemen vi haft ett par månader. Många råd har strömmat in både goda och dåliga. Alla inte helt applicerbara på rapport men säkert välmenande.
Vi gjorde en blandning från gamla egna erfarenheter och en som Lotta upptäckte när vi tränade anskällning.
Här kommer mixen av förändringar som visade sig funka:
1. Vi bytte station. så nu sitter jag bland kä...., förlåt jag menar damerna på A
2. Vid första ljud på uppbindningplatsen (A) innan vi gick ut åkte Buset på rygg och fick ligga där tills hon slappnade av
3.Vattensprutflaska som dels användes och dels bara var placerad framför liggplatsen, väl synlig
4. Detta vågar man knappt skriva för det är inte riktigt macho, men Lotta upptäckte att Busa var fullständig tokig i pipande leksaker, så vi bestämde att använda sådana som förstärkning/retning
Första träningspasset tillsammans med de andra hundarna höll hon tyst i stort sätt hela tiden. Gick i en otrolig hastighet. Vi fortsatte på eftermiddagen ensamma och det gick om möjligt ännu bättre.
Efter 3 dagars träning funkar det riktigt bra och det återstår enbart några små "jag måste upp och ställa mig"- vandringar med lite pip när hon får vänta för länge. Nu är hon så motiverad att jag fick tjuvstart hos mig men inte hos matte. Vi dubbelkopplade vid ett pass och fick till ett riktigt bra NEJ i samband med nästa tjuv. Bra jobbat Suzanne.
Nu kör vi vidare med nya krafter och nytt koncept som vi tror på. I det här som i alla sammanhang finns det säkert ett par hundra andra användbara lösningar, men detta behärskar vi och vet dessutom vad som händer just denna hund när vi använder det. Jag är lite trött på alla absoluta lösningar som levereras utan att träningsoraklet , som reser kring mot betalning, har sett hunden vi pratar om. T.ex. hörde jag häromdan att man ska ALDRIG peta på apporten när hunden har den i munnen för då kommer den inte att vilja överlämna utan släpper eller börjar leka. Jag petar alltid på den för att få hunden att hålla hårdare och det funkar på hundar som har bytesintresse. Resten är lydnad. Min hint här är anpassa metod efter hund och våga prova allt. Ska ni ta råd så gör det av någon som har haft samma problem med hund som hade liknande egenskaper. Säg aldrig aldrig och aldrig alltid.Nog gnällt från min sida.
Vi passade på att träna lite spår på apellplan som hade en del förledningsspår. Funkade bra. Hon gör lite mindre slag i vinklarna än tidigare men jag kör fortfarande med kortkoppel och Böttchern (spårkoppel).
Uppletandet går fortfarande bra. Just nu lägger jag en stor kraft på att hon ska gå ut där jag pekar trots att hon har en annan uppfattning pga vinden eller pga att hon sett någon i rutan. F... vad hon är snabb, jag hinner inte stoppa henne alltid.
Tack Lars/Suzanne och Malmöklubben för ett bra organiserat läger. Synd att vi blev bestulna, men buffén var bra ändå.
Lennart
Vi hade tagit oss en lång funderare om hur vi skulle lösa problemen vi haft ett par månader. Många råd har strömmat in både goda och dåliga. Alla inte helt applicerbara på rapport men säkert välmenande.
Vi gjorde en blandning från gamla egna erfarenheter och en som Lotta upptäckte när vi tränade anskällning.
Här kommer mixen av förändringar som visade sig funka:
1. Vi bytte station. så nu sitter jag bland kä...., förlåt jag menar damerna på A
2. Vid första ljud på uppbindningplatsen (A) innan vi gick ut åkte Buset på rygg och fick ligga där tills hon slappnade av
3.Vattensprutflaska som dels användes och dels bara var placerad framför liggplatsen, väl synlig
4. Detta vågar man knappt skriva för det är inte riktigt macho, men Lotta upptäckte att Busa var fullständig tokig i pipande leksaker, så vi bestämde att använda sådana som förstärkning/retning
Första träningspasset tillsammans med de andra hundarna höll hon tyst i stort sätt hela tiden. Gick i en otrolig hastighet. Vi fortsatte på eftermiddagen ensamma och det gick om möjligt ännu bättre.
Efter 3 dagars träning funkar det riktigt bra och det återstår enbart några små "jag måste upp och ställa mig"- vandringar med lite pip när hon får vänta för länge. Nu är hon så motiverad att jag fick tjuvstart hos mig men inte hos matte. Vi dubbelkopplade vid ett pass och fick till ett riktigt bra NEJ i samband med nästa tjuv. Bra jobbat Suzanne.
Nu kör vi vidare med nya krafter och nytt koncept som vi tror på. I det här som i alla sammanhang finns det säkert ett par hundra andra användbara lösningar, men detta behärskar vi och vet dessutom vad som händer just denna hund när vi använder det. Jag är lite trött på alla absoluta lösningar som levereras utan att träningsoraklet , som reser kring mot betalning, har sett hunden vi pratar om. T.ex. hörde jag häromdan att man ska ALDRIG peta på apporten när hunden har den i munnen för då kommer den inte att vilja överlämna utan släpper eller börjar leka. Jag petar alltid på den för att få hunden att hålla hårdare och det funkar på hundar som har bytesintresse. Resten är lydnad. Min hint här är anpassa metod efter hund och våga prova allt. Ska ni ta råd så gör det av någon som har haft samma problem med hund som hade liknande egenskaper. Säg aldrig aldrig och aldrig alltid.Nog gnällt från min sida.
Vi passade på att träna lite spår på apellplan som hade en del förledningsspår. Funkade bra. Hon gör lite mindre slag i vinklarna än tidigare men jag kör fortfarande med kortkoppel och Böttchern (spårkoppel).
Uppletandet går fortfarande bra. Just nu lägger jag en stor kraft på att hon ska gå ut där jag pekar trots att hon har en annan uppfattning pga vinden eller pga att hon sett någon i rutan. F... vad hon är snabb, jag hinner inte stoppa henne alltid.
Tack Lars/Suzanne och Malmöklubben för ett bra organiserat läger. Synd att vi blev bestulna, men buffén var bra ändå.
Lennart
Kommentarer
Trackback