Mallekrafts B'Busa

Nu när vi tränat stationsuppträdande enskilt så mycket som vi gjort var det dags att hoppa in i gruppen igen. Vad händer då? Jo Buset vägrar hoppa över en bäck och vänder. Måste skickas om. Sen sitter hon och stormskäller på stationen :(  Vi bryter och kör ett enskilt pass som funkar OK. Lite oroligt  i början på stationen så jag måste tala alvar med henne men sträckorna går i hundra knyck. Måste påminna mig själv igen att hon bara är 13 mån och att ett löp är på väg i mitten av april.
Fick en trevlig uppmuntran av Susanne som tyckte att vi ändå tränar i gruppen trots skällandet, bra störning för de andra tyckte hon. Nonchalera Busa på stationen och se om hon tröttnar. Vi prövar det nästa gång så får vi se.
Mer glädjande är uppletandet som verkligen börjar ta form. Rakt, snabbt och med vidöppen nos. Inkallning på tomslag funkar bra. Lite lös i munnen ibland vilket gör att hon tappar ibland vid avlämnandet. Föremålsintresset är otroligt och det är roligt att se henne tvärvända när hon får vittring för att sedan hugga direkt i föremålet och sätta full fart in. Kan bli bra när det är färdigt.

Lennart

Tänkte försöka imponera genom att använda ord från min litteratur (När,Var,Hur-serien, Djurens beteenden) som rekommenderas om man vill fördjupa sig i beteendelära.
Just nu sysslar vi med avvänjning, dvs vi bildar rapportstation, fikar och inget annat händer. Busa håller på att gå upp i atomer men vi tänker fortsätta att köra ngt var varannan dag framöver.
Rapporten i lördags genomfördes tillsammans med en annan hund. Busa varvar som attan och stressar på stationen. Vi lät Monty gå först för att ytterligare sätta press på henne och jag fick verkligen anstränga mig för att få henne att bli liggande. Till sist blev det ganska bra. Framföringen var jag nöjd med och hon drog järnet på sträckan. Matte fick samma problem, vilket kostade henne ett stukat finger när uppbindningskedjan hamnade där den inte skulle. Efter en stunds bataljer så lugnade Buset ner sig och även här blev det en bra framföring. Fölängningen är fortfarande utmärkt. Vårt enda problem är alltså själva stationsplatsen och därför tränar vi på den som sagt. Överslagen mot trädstammar har upphört men jag är övertygad att de lurar i vassen.
Under dagens avvänjningsövning fanns det ett gäng jägare 100 m bort som tränade apportering med sina hundar. Visste ni att man slipper kasta apport om man är jägare? Underbart, man har maskiner till detta. Helt i min stil, så lite arbete som möjligt. Jägarna tittade lite undrande på oss som band upp hund med tjänstetecken och sen satt vi bara och fikade. Ingen vågade fråga vad vi höll på med.
Den senaste tiden har jag avancerat uppletandet en del och kan bara konstatera att det går i 100 knyck men näsan är med och prinsessan missar inget. Körde medvind idag och hon bryter nästan ryggen när hon kastar sig baklänges efter föremålet. Spikrakt ut går hon och tröttas inte. Hon kommer t.o.m på inkallning när vi kör tomslag. Ett litet tugg återstår att ta bort men det gör vi vid sidan om.

Den gamle

Nu är mitt tålamod slut. Vi går strax in på 12:e veckan med snö. Inte ett grässtrå syns. Visst kan man spåra på snön och visst har vi gjort det men nu står jag inte ut längre. JAG VILL HA BARMARK.
Plötsligt när jag satt på C-stationen , under dagens träningspass , och sörplade kaffe (det är ju det vi gör, vi rapportare) kom jag på lösningen. Det är valår. Om vi alla spårintresserade skriver till alla riksdagspartier och lovar att vi röstar på det parti som fixar bort snön så måste det bli vår inom en vecka. JAG UPPMANAR DÄRFÖR ALLA SPÅRINTRESSERADE att maila till riksdagspartierna och kräv vårväder mot er röst. Vi är många så det måste ju funka :D.
Den här helgen har vi helt ägnat oss åt rapportträning med det enda syfte att undvika överslagen som Busa (det lilla stycket)sysslat med ett tag. Vi tränar därför utanför gruppen för att succesivt öka uppbindningstiden. I går lördag var vi i Hörbykrokarna och jag kan berätta att snödjupet var nästan  upp till knäna.  Buset sjönk inte igenom men det gör 100kg husse.PUUUHHH. Allt gick faktiskt efter planerna och lilla fröken gjorde 7 snabba resor mellan oss. Kort uppbindningstid för att få igång henne igen. Inte tillstymmelse till felbeteende.
Planerna för söndagen var att öka tiden och att kräva att hon ligger på stationen. Det är troligen detta krav som tillsammans med den ökade retning av de andra hundarna som gör att hon ballar ut ibland. Sträckornas längd är just nu ointressanta för vi vet att när hon går så funkar det åtminstonde upp till 5-600m grund och 3-400m förlängning.
Vi började dagens övning med att bilda A-station. En stessad Malle läggs ner och får beröm och korvbitar. Husse och Matte tar fram kaffe (nu är vi där igen) och wienerbröd och nu börjar hårdträningen. Solen lyser vacker mellan trädtopparna och det kommer en Häger glidande. Är det våren????. Ett par gånger får vi säga till men i stort sett ligger hon och blänger surt på oss hela tiden. Det är bra.
När vi fikat färdigt så packar vi sakta ihop och håller järnkoll på lilla fröken så att hon inte börjar varva, men till vår förvåning sköter hon sig. Matte följer med en 50 m ut på sträckan för att sedan vända ner på A. Allt för att höja motivationenså att denna är så stark att hon bara fokuserar på att springa. Man riskerar naturligtvis överhettning men detta är rapportens bekymmer att du måste ha en hög motivation samtidigt som hunden ska vara en soffpotatis på station. Jag får som vi säger här i söder, asa Busa de 300m som är vår grundsträcka. Väl framme binds hon upp, läggs ner och kaffet kommer fram. Ja, ja jag vet. Nu är hon i högvarv men efter lite övertalning sätter hon sig och jag kan njuta av omgivning och fika. Vi dubblar tiden och jag får henne att lägga sig till slut. Precis när jag ska ta av värmetäcket för att göra framföringen sliter sig Busa och drar i 200 knyck. MOTIVERAD. Där står jag med halsband, koppel och hela kitet och ser dum ut. Trots allt är det glädjande att se att hon gör det hon ska och går inte ut och dödar träd som hon tidigare gjort.
Nere på A går hon i clinch med Matte en stund innan hon lyder och lägger sig ner. Bra jobbat. Ytterligare lite längre tid på stationen. Under tiden gör jag en förlängning ut till C. Matte lyckas naturligtvis där jag misslyckas så Busa gör en snygg framföring och sitter lugnt och väntar på kommando. Jag kan se de sista 100 m av förlängningen och hon ligger rätt i spåret i mycket hög fart. Springer nästan omkull mig på mottagningplasen. Ny uppbindning, ny förlängning av tiden, nytt kaffe. Allt går bra och prinsessan ligger ner och väntar på sin tur. Vi bestämmer att detta blir sista sträckan eftersom det går så bra. Vad händer då ?? Matte anropar mig i walkie-talkien precis när jag ska påbörja framföringen. Det finns en lös hund på sträckan. He.........tes jä.......ar.  Jag gör ändå framföringen efter en liten stund och prinsessan uppför sig perfekt (nästan) i pappas ögon. Visst är hon fin och.... Nej tillbaka till allvaret.
Jag kan se den berömda hunden springa fram och tillbaka över vår sträcka . Det är en Labbehane modell pansarvagn som snusar och markerar vart än han kommer åt. Han försvinner in i skogen och jag bestämmer mig för att skicka. Busa har inte sett honom. Hon sitter snyggt, löskopplad och väntar på marchordern. Vi är allt lite militäriska vi rapportare. March väser jag lite snyggt så där som bara Clintan skulle kunna göra. Hon far iväg i högsta hastighet, perfekt vägval och visst är hon fin. Efter en stund anropar Matte att Busa är framme och ligger på sin filt och kaffet är framdukat. En lyckad dag, nu återstår det lite längre liggetid och sen ska vi träna tillsammans med en hund innan vi går in i gruppen med fler hundar och längre tider.

Lennart