Bitchen
Mallespår
Den här helgen var det tänkt att lägga en polett på spåret. Buset är mitt uppe i löpet och sysslar mest med att vakta huset. Igår gav hon en äldre springer-spaniel tik stryk. Första gången det händer och jag var inte tillräckligt förberedd eller vaken klockan 06.00 på morgonen. Hög svans och alldeles stilla, plötsligt som en blixt PANG och hon befanns sig på ryggen på den andra. Ragg över hela hunden från näsan till svanstippen. En herrans massa morr och gurgel. Fick delat på dem snabbt. Inga som helst skador och vi kunde stå och snacka efteråt. Det hela var över. Lika snabbt som agressionen startade lika snabbt var den borta. Har aldrig sett något liknande. Detta är Malle i ett nötskal. Busa sa senare att den andra hade kallat henne smal och de gör man inte ostraffat. Vad vet jag, bitches are bitches.
Spåret då? Många har lagts och jag är fortfarande inte nöjd med problemlösningsättet hon har. Lite för yvig. Vi tar oss runt och vi missar inga apporter men jag gillar inte systemet eller brist på system vid tappt. För mycket ben. Näsan är bra med men jag gillar inte kasten. Körde mycket slingriga spår idag med apporter på oväntade ställen och aldrig rakt fram efter apport. Det funkade ganska bra. Upptagen har jag lagt så att hon utgår från en upptrampad ruta och får leta sig till utgång. Funkade mycket bra och det har tagit bort rusandet. Hon har ett mycket högt tempo i allt hon gör och det går igen i spåret. Troligen påverkar rapportträningen också hennes sätt att lösa problem. Vi får se framöver om det mognar med hjälp av fler slingriga spår med mycket riktningsändringar och andra problem. Tyvärr kan jag inte lägga ner så mycket tid som jag skulle vilja göra på spåret. Jag hade nog inte tänkt att tävla där mer än i apell. Men vi får se, allt kan hända.
Lennart
Spåret då? Många har lagts och jag är fortfarande inte nöjd med problemlösningsättet hon har. Lite för yvig. Vi tar oss runt och vi missar inga apporter men jag gillar inte systemet eller brist på system vid tappt. För mycket ben. Näsan är bra med men jag gillar inte kasten. Körde mycket slingriga spår idag med apporter på oväntade ställen och aldrig rakt fram efter apport. Det funkade ganska bra. Upptagen har jag lagt så att hon utgår från en upptrampad ruta och får leta sig till utgång. Funkade mycket bra och det har tagit bort rusandet. Hon har ett mycket högt tempo i allt hon gör och det går igen i spåret. Troligen påverkar rapportträningen också hennes sätt att lösa problem. Vi får se framöver om det mognar med hjälp av fler slingriga spår med mycket riktningsändringar och andra problem. Tyvärr kan jag inte lägga ner så mycket tid som jag skulle vilja göra på spåret. Jag hade nog inte tänkt att tävla där mer än i apell. Men vi får se, allt kan hända.
Lennart
Matte tränar kondition
Matte och jag springer var varannan dag runt vår slinga. Det känns bra och är roligt- Matte säger att jag fått mer muskler. Jag har börjat löpa igen och nu vaktar jag allt och alla. Matte säger att jag har ragg från nosen till svanstippen.
Vi har tränat rapport igen, som om det behövs, det är ju bara att springa..
Idag var vi ute och skulle träna D-station. Det gick inte som vi ville. Matte hamnade på månen , sa husse. Vet inte vad han menade men matte gick helt åt fel håll och hamnade hus storkarna istället för hos wienerbröden som vi hade med. Får väl följa med henne för att hon ska hitta.
Allt annat har gått bra och jag har bestämt mig för att hålla tyst på staion. Jäkla vattensprutor som står och stirrar på mig Jag har i alla fall slaktat flera pipdjur.
Busa
Vi har tränat rapport igen, som om det behövs, det är ju bara att springa..
Idag var vi ute och skulle träna D-station. Det gick inte som vi ville. Matte hamnade på månen , sa husse. Vet inte vad han menade men matte gick helt åt fel håll och hamnade hus storkarna istället för hos wienerbröden som vi hade med. Får väl följa med henne för att hon ska hitta.
Allt annat har gått bra och jag har bestämt mig för att hålla tyst på staion. Jäkla vattensprutor som står och stirrar på mig Jag har i alla fall slaktat flera pipdjur.
Busa
Är det en dingo? (sa dansken)
Påskläger
Vi har varit på Malmöklubbens träningsläger i Blekinge. Härliga skogar, KUPERAD TERRÄNG, sjöar och annat vackert i naturen. Igentligen är jag lite skeptisk till träningsläger eftersom det ibland har en tendens till att bli annat än träning, men i detta fallet var träningen organiserad av Lars "statistiken" Johnsson. Det blev därför lyckat.
Vi hade tagit oss en lång funderare om hur vi skulle lösa problemen vi haft ett par månader. Många råd har strömmat in både goda och dåliga. Alla inte helt applicerbara på rapport men säkert välmenande.
Vi gjorde en blandning från gamla egna erfarenheter och en som Lotta upptäckte när vi tränade anskällning.
Här kommer mixen av förändringar som visade sig funka:
1. Vi bytte station. så nu sitter jag bland kä...., förlåt jag menar damerna på A
2. Vid första ljud på uppbindningplatsen (A) innan vi gick ut åkte Buset på rygg och fick ligga där tills hon slappnade av
3.Vattensprutflaska som dels användes och dels bara var placerad framför liggplatsen, väl synlig
4. Detta vågar man knappt skriva för det är inte riktigt macho, men Lotta upptäckte att Busa var fullständig tokig i pipande leksaker, så vi bestämde att använda sådana som förstärkning/retning
Första träningspasset tillsammans med de andra hundarna höll hon tyst i stort sätt hela tiden. Gick i en otrolig hastighet. Vi fortsatte på eftermiddagen ensamma och det gick om möjligt ännu bättre.
Efter 3 dagars träning funkar det riktigt bra och det återstår enbart några små "jag måste upp och ställa mig"- vandringar med lite pip när hon får vänta för länge. Nu är hon så motiverad att jag fick tjuvstart hos mig men inte hos matte. Vi dubbelkopplade vid ett pass och fick till ett riktigt bra NEJ i samband med nästa tjuv. Bra jobbat Suzanne.
Nu kör vi vidare med nya krafter och nytt koncept som vi tror på. I det här som i alla sammanhang finns det säkert ett par hundra andra användbara lösningar, men detta behärskar vi och vet dessutom vad som händer just denna hund när vi använder det. Jag är lite trött på alla absoluta lösningar som levereras utan att träningsoraklet , som reser kring mot betalning, har sett hunden vi pratar om. T.ex. hörde jag häromdan att man ska ALDRIG peta på apporten när hunden har den i munnen för då kommer den inte att vilja överlämna utan släpper eller börjar leka. Jag petar alltid på den för att få hunden att hålla hårdare och det funkar på hundar som har bytesintresse. Resten är lydnad. Min hint här är anpassa metod efter hund och våga prova allt. Ska ni ta råd så gör det av någon som har haft samma problem med hund som hade liknande egenskaper. Säg aldrig aldrig och aldrig alltid.Nog gnällt från min sida.
Vi passade på att träna lite spår på apellplan som hade en del förledningsspår. Funkade bra. Hon gör lite mindre slag i vinklarna än tidigare men jag kör fortfarande med kortkoppel och Böttchern (spårkoppel).
Uppletandet går fortfarande bra. Just nu lägger jag en stor kraft på att hon ska gå ut där jag pekar trots att hon har en annan uppfattning pga vinden eller pga att hon sett någon i rutan. F... vad hon är snabb, jag hinner inte stoppa henne alltid.
Tack Lars/Suzanne och Malmöklubben för ett bra organiserat läger. Synd att vi blev bestulna, men buffén var bra ändå.
Lennart
Vi hade tagit oss en lång funderare om hur vi skulle lösa problemen vi haft ett par månader. Många råd har strömmat in både goda och dåliga. Alla inte helt applicerbara på rapport men säkert välmenande.
Vi gjorde en blandning från gamla egna erfarenheter och en som Lotta upptäckte när vi tränade anskällning.
Här kommer mixen av förändringar som visade sig funka:
1. Vi bytte station. så nu sitter jag bland kä...., förlåt jag menar damerna på A
2. Vid första ljud på uppbindningplatsen (A) innan vi gick ut åkte Buset på rygg och fick ligga där tills hon slappnade av
3.Vattensprutflaska som dels användes och dels bara var placerad framför liggplatsen, väl synlig
4. Detta vågar man knappt skriva för det är inte riktigt macho, men Lotta upptäckte att Busa var fullständig tokig i pipande leksaker, så vi bestämde att använda sådana som förstärkning/retning
Första träningspasset tillsammans med de andra hundarna höll hon tyst i stort sätt hela tiden. Gick i en otrolig hastighet. Vi fortsatte på eftermiddagen ensamma och det gick om möjligt ännu bättre.
Efter 3 dagars träning funkar det riktigt bra och det återstår enbart några små "jag måste upp och ställa mig"- vandringar med lite pip när hon får vänta för länge. Nu är hon så motiverad att jag fick tjuvstart hos mig men inte hos matte. Vi dubbelkopplade vid ett pass och fick till ett riktigt bra NEJ i samband med nästa tjuv. Bra jobbat Suzanne.
Nu kör vi vidare med nya krafter och nytt koncept som vi tror på. I det här som i alla sammanhang finns det säkert ett par hundra andra användbara lösningar, men detta behärskar vi och vet dessutom vad som händer just denna hund när vi använder det. Jag är lite trött på alla absoluta lösningar som levereras utan att träningsoraklet , som reser kring mot betalning, har sett hunden vi pratar om. T.ex. hörde jag häromdan att man ska ALDRIG peta på apporten när hunden har den i munnen för då kommer den inte att vilja överlämna utan släpper eller börjar leka. Jag petar alltid på den för att få hunden att hålla hårdare och det funkar på hundar som har bytesintresse. Resten är lydnad. Min hint här är anpassa metod efter hund och våga prova allt. Ska ni ta råd så gör det av någon som har haft samma problem med hund som hade liknande egenskaper. Säg aldrig aldrig och aldrig alltid.Nog gnällt från min sida.
Vi passade på att träna lite spår på apellplan som hade en del förledningsspår. Funkade bra. Hon gör lite mindre slag i vinklarna än tidigare men jag kör fortfarande med kortkoppel och Böttchern (spårkoppel).
Uppletandet går fortfarande bra. Just nu lägger jag en stor kraft på att hon ska gå ut där jag pekar trots att hon har en annan uppfattning pga vinden eller pga att hon sett någon i rutan. F... vad hon är snabb, jag hinner inte stoppa henne alltid.
Tack Lars/Suzanne och Malmöklubben för ett bra organiserat läger. Synd att vi blev bestulna, men buffén var bra ändå.
Lennart
Man blir trött av spårning
I´ve got my mojo workin´
Eller som Peps översätter det. "Min trollmoj funkar". Ledsen mina damer jag pratar om spårkoppel och absolut inget annat. Tänk på min ålder.
Efter att ha letat i flera dagar konstaterade jag att mitt spårkoppel var utlånat sedan jag senast sysslade med hund dvs 1998. Du som har kopplet, behåll det jag har köpt nytt.
Materiel i all ära . Det ersätter inte god inlärning men jag gillar spårkoppel sedan jag haft riesen som bara springer i spåret. Idag fick Busa pröva. Först gjorde vi ett vanligt spår i skog/äng/ljung. Syftet var att få henne att börja spåra från första steget och inte rusa en bit först. Hade lagt lite godis efter ngn meter för att hon skulle få belöning direkt. SMHI hade ställt till det för oss och kommenderat dit styv kuling eller vad det heter. Blåste som f... gjorde det. Hon brydde sig inte om kopplet utan låg på som vanligt. Jag fick henne att doppa näsan direkt och vinklarna gick ganska bra förutom medvind som blir lite för yvig.
Vi fortsatte därefter till industriområdet hemma i byn för att inviga damen i asfaltspårning för första gången. Första spåret tittade hon på mig, och jag garanterar hon pratade med mig, och sa SLUTA HUSSE MAN SPÅRAR INTE PÅ SÅNT HÄR!!!!!!!!!!!. Vis av erfarenhet som man är så gick jag några steg i spåret för att se vad som hände. Absolut inget. T.o.m godiset som jag lagt ut nonchalerades. Plösligt doppar hon näsan där jag korsat en grusgång och får upp spåret. Spårar hela spåret och får sitt slut. Hon har problem i den hårda vinden men löser det själv. Sen gör vi ytterligare en 4 5 spår runt i området. Busa spårar med låg nos och med otrolig intensitet. Tack vare kopplet så kan jag hålla henne för hon ligger på som Tuborgbryggeriets utkörningshästar. Mycket lyckat, t.o.m övergångar mellan olika underlag funkar och ringningarna minskar. Detta är roligt att syssla med trots att SBK inte har det på sitt program. Om ni inte testat så prova. I början låter jag bara spåret bli så gammalt som det tar att gå ut.
Nästa gång tänker jag låta det bli 10 min. Allt för att utveckla och göran prinsessan mer erfaren. Det är härligt med barmark. Just nu ligger mallen i favoritfåtöljen och sover som en stock. Det är tröttsamt med koncentration.
Rapportträningen igår var lika kass som senast. Vi hade bestämt oss för att belöna när hon självmant var tyst. Det innebar att hon stormskällde nästan hela träningen. Hon fick inte gå förrän hon var tyst och det lyckades vi med men med den följden att hon istället vände på sträcka 1. Fick göra ny retning. Sträcka 2 med förlängning gick utmärkt. Hon hade kortare tid på den än de andra hundarna hade på grundsträckan, så snabb är hon. Åker på träningsläger i Påsk. Får se vad som händer där. Funderar på att byta station mellan mig och matte. Hundra andra idéer finns men jag tilltalas av tanken att försöka få hunden att själv prova beteende tills rätt kommer istället för att ge obehag med fy,ryck i koppel, sprut med vatten o dyl. Vi får se.
Uppletande går fortfarande bra.
Var in om hos Mallekraftarna och tittade på valparna. Fantastiska. Öppna och trevliga. Kobra har jag inte träffat förr men hon ger också ett mycket trevligt intryck. Glad hund. Man blir frestad.
Fick ett mail från en hundkompis som har en tjänstehund efter min gamla schäfertik och som läser den här bloggen. Visst är det härligt med beröm??. Tack för det och hälsa gubben att jag verkligen önskar honom lycka till med Mallen. Vi får träffas och träna en dag.
Lennart
Efter att ha letat i flera dagar konstaterade jag att mitt spårkoppel var utlånat sedan jag senast sysslade med hund dvs 1998. Du som har kopplet, behåll det jag har köpt nytt.
Materiel i all ära . Det ersätter inte god inlärning men jag gillar spårkoppel sedan jag haft riesen som bara springer i spåret. Idag fick Busa pröva. Först gjorde vi ett vanligt spår i skog/äng/ljung. Syftet var att få henne att börja spåra från första steget och inte rusa en bit först. Hade lagt lite godis efter ngn meter för att hon skulle få belöning direkt. SMHI hade ställt till det för oss och kommenderat dit styv kuling eller vad det heter. Blåste som f... gjorde det. Hon brydde sig inte om kopplet utan låg på som vanligt. Jag fick henne att doppa näsan direkt och vinklarna gick ganska bra förutom medvind som blir lite för yvig.
Vi fortsatte därefter till industriområdet hemma i byn för att inviga damen i asfaltspårning för första gången. Första spåret tittade hon på mig, och jag garanterar hon pratade med mig, och sa SLUTA HUSSE MAN SPÅRAR INTE PÅ SÅNT HÄR!!!!!!!!!!!. Vis av erfarenhet som man är så gick jag några steg i spåret för att se vad som hände. Absolut inget. T.o.m godiset som jag lagt ut nonchalerades. Plösligt doppar hon näsan där jag korsat en grusgång och får upp spåret. Spårar hela spåret och får sitt slut. Hon har problem i den hårda vinden men löser det själv. Sen gör vi ytterligare en 4 5 spår runt i området. Busa spårar med låg nos och med otrolig intensitet. Tack vare kopplet så kan jag hålla henne för hon ligger på som Tuborgbryggeriets utkörningshästar. Mycket lyckat, t.o.m övergångar mellan olika underlag funkar och ringningarna minskar. Detta är roligt att syssla med trots att SBK inte har det på sitt program. Om ni inte testat så prova. I början låter jag bara spåret bli så gammalt som det tar att gå ut.
Nästa gång tänker jag låta det bli 10 min. Allt för att utveckla och göran prinsessan mer erfaren. Det är härligt med barmark. Just nu ligger mallen i favoritfåtöljen och sover som en stock. Det är tröttsamt med koncentration.
Rapportträningen igår var lika kass som senast. Vi hade bestämt oss för att belöna när hon självmant var tyst. Det innebar att hon stormskällde nästan hela träningen. Hon fick inte gå förrän hon var tyst och det lyckades vi med men med den följden att hon istället vände på sträcka 1. Fick göra ny retning. Sträcka 2 med förlängning gick utmärkt. Hon hade kortare tid på den än de andra hundarna hade på grundsträckan, så snabb är hon. Åker på träningsläger i Påsk. Får se vad som händer där. Funderar på att byta station mellan mig och matte. Hundra andra idéer finns men jag tilltalas av tanken att försöka få hunden att själv prova beteende tills rätt kommer istället för att ge obehag med fy,ryck i koppel, sprut med vatten o dyl. Vi får se.
Uppletande går fortfarande bra.
Var in om hos Mallekraftarna och tittade på valparna. Fantastiska. Öppna och trevliga. Kobra har jag inte träffat förr men hon ger också ett mycket trevligt intryck. Glad hund. Man blir frestad.
Fick ett mail från en hundkompis som har en tjänstehund efter min gamla schäfertik och som läser den här bloggen. Visst är det härligt med beröm??. Tack för det och hälsa gubben att jag verkligen önskar honom lycka till med Mallen. Vi får träffas och träna en dag.
Lennart
Stigfinnaren spårlös
Eftersom matte försörjde familjen under helgen så passade Busa och jag på att träna spår i massor. Spårandet har legat nere mer eller mindre, med några få undantag, sedan september i fjol eftersom vi håller på med rapporten. Grunderna är lagda och jag visste att Busa är högt motiverad och lätt klarar att hålla sig koncentrerad några km även om spåret är lite gammalt. Ligger hon bara i spåret så missar hon inga apporter heller. Jag ville nu testa hur hon agerar på öppna fält med lite dålig växlighet och en del vind.
Genomgående visar hon usla upptag, dvs hon slarvar och springer ut på måfå och tar spåret i vinden för att sedan ta sig in i spåret och starta att spåra. Detta trots att hon redan som valp doppat näsan från början och sökt markvittring direkt. Det ser slarvigt och tråkigt ut, dessutom gillar inte domarna det. Här ska sättas in en stöt med hjälp av lite godis/tidig belöning för korrekt beteende.
Vi gjorde säkert 25-30 vinklar under helgen och i samtliga tycker jag att hon är för yvig. Det är typiska mallerörelser dvs stora utslag och hög hastighet när tapptet i vinkeln kommer. Jag kan inte påstå att hon missar men jag vill inte ha detta utan jag vill ha ett mer lugnt utarbetande av vinkeln. Här ska läggas in stöt nr två. Håller just nu på att leta fram mitt gamla spårkoppel som jag använt till mina riesen som hade samma hastighet i sina tappt. Här ska spåras i kortlina och med spårkoppel. Jag kommer även att göra det lite intressant med fotavtrycken strax innan vinkel och igenom den. Kanske godis, vi får se. Jag skulle gärna ta ett spår om dagen men tyvärr kan inte hustrun helt försörja mig så arbete kommer emellan ibland. Lägger därför planen på lite längre tid. Det får ta några månader.
På grund av det usla vädret som varit sedan julas ligger vi ordentligt efter med lydnadsträning men nu har vi barmark och jag har därför inget att skylla på. Idag är det tänkt att starta en lite mer kravinriktad lydnadsträning samtidigt som jag vill försöka få rätt stressnivå på henne. Lotta som har stor erfarenhet av detta har lovat att hjälpa till. Det är lite trixigt med malletikar har jag upptäckt för de kan verka riktigt veka för att i nästa ögonblick fullständigt ha glömt det man sa för 2 sek sedan. Låt inte lura er, säger jag. Bakom det fagra yttret finns djävulens dotter. Det är dock mycket viktigt att vara juste för oförätter glömmer dom inte i första taget.
Rapporten fortsätter till helgen med de stationsproblem som vi jobbar med.
Jag är fortfarande nöjd med uppletandet. Testade att lägga föremål en ½m in i rutan för att se om nosen är med direkt. Busa slog nästan runt för att stanna, så det funkar. Provade helruta också men det var inte bra. Nyfiket ville hon kolla även den bortre hörnan. Man ska inte hoppa över steg, jag vet men man vill ju testa.
Busas största beundrare
Genomgående visar hon usla upptag, dvs hon slarvar och springer ut på måfå och tar spåret i vinden för att sedan ta sig in i spåret och starta att spåra. Detta trots att hon redan som valp doppat näsan från början och sökt markvittring direkt. Det ser slarvigt och tråkigt ut, dessutom gillar inte domarna det. Här ska sättas in en stöt med hjälp av lite godis/tidig belöning för korrekt beteende.
Vi gjorde säkert 25-30 vinklar under helgen och i samtliga tycker jag att hon är för yvig. Det är typiska mallerörelser dvs stora utslag och hög hastighet när tapptet i vinkeln kommer. Jag kan inte påstå att hon missar men jag vill inte ha detta utan jag vill ha ett mer lugnt utarbetande av vinkeln. Här ska läggas in stöt nr två. Håller just nu på att leta fram mitt gamla spårkoppel som jag använt till mina riesen som hade samma hastighet i sina tappt. Här ska spåras i kortlina och med spårkoppel. Jag kommer även att göra det lite intressant med fotavtrycken strax innan vinkel och igenom den. Kanske godis, vi får se. Jag skulle gärna ta ett spår om dagen men tyvärr kan inte hustrun helt försörja mig så arbete kommer emellan ibland. Lägger därför planen på lite längre tid. Det får ta några månader.
På grund av det usla vädret som varit sedan julas ligger vi ordentligt efter med lydnadsträning men nu har vi barmark och jag har därför inget att skylla på. Idag är det tänkt att starta en lite mer kravinriktad lydnadsträning samtidigt som jag vill försöka få rätt stressnivå på henne. Lotta som har stor erfarenhet av detta har lovat att hjälpa till. Det är lite trixigt med malletikar har jag upptäckt för de kan verka riktigt veka för att i nästa ögonblick fullständigt ha glömt det man sa för 2 sek sedan. Låt inte lura er, säger jag. Bakom det fagra yttret finns djävulens dotter. Det är dock mycket viktigt att vara juste för oförätter glömmer dom inte i första taget.
Rapporten fortsätter till helgen med de stationsproblem som vi jobbar med.
Jag är fortfarande nöjd med uppletandet. Testade att lägga föremål en ½m in i rutan för att se om nosen är med direkt. Busa slog nästan runt för att stanna, så det funkar. Provade helruta också men det var inte bra. Nyfiket ville hon kolla även den bortre hörnan. Man ska inte hoppa över steg, jag vet men man vill ju testa.
Busas största beundrare