Mallekrafts B'Busa

Busa löper men det hindrar inte henne att vara aktiv. Den här helgen hade jag tänkt att börja med söket.
Vi har själv fixat med markeringen så jag visste att hon kunde skälla på både stående och liggande figge. Ibland har hon en tendens att först sätta tassen på figgen innan hon börjar skälla.
Vi började därför först med ett par markeringar på kort avstånd på Glenn. Efter 2 gånger hade hon slutat att använda tassar. Det är härligt med erfarna figgar i början.
Jag har med tidigare hundar mest använt popup-metoden men hade en fundering på att starta med "patrullstig" eftersom Mallar använder mycket ögon. Glenn menade att det funkar alldeles utmärkt att köra popup men att inte hålla på för länge med det. Man kan också ganska snart dölja figgen lite så löser det sig ganska av sig själv. Garbo är inlärd på detta sätt. En annan egenhet i det här gänget är att man aldrig vallar. Figgen går naturlitvis in bakifrån så att hunden inte kan spåra sig fram. Som Glenn uttryckte det: Det är aldrig tid att valla mitt i natten när ett barn sprungit bort i skogen. Då vill det till att hunden springer ut sina 50m varje gång och slår framåt oavsett var vi söker och oavsett hur många som varit i området, annars hittar vi inte barnet .
Sagt och gjort ut med Jonas i skogen på fullt djupi motvind, rikta upp Busa, Jonas hoppar upp, gömmer sig. Busa får sitta kvar medan jag riktar, vänta vänta vänta, sök. Som vanligt 200 km/h som är hennes arbetstempo, rakt fram och ett ihärdigt skällande. Lek med bollen. Lite motvilligt in till husse men fritt följ i skogen funkar. Vi upprepar proceduren ett par gånger medan vi förflyttar oss på stigen. Allt funkar precis som jag vill ha det. Det är så roligt att ha en hund som hela tiden ställer upp oavsett vad jag ber om. Man känner sig priviligerad.
På stigen lägger jag henne efter övningen och hon slappnar av och varvar ner ganska snart. Beröm från Glenn över denna egenskap som han menar tyder på särskilt goda nerver. Tack för den.
Senare kör vi ett nytt pass som funkar lika bra.
Jag fick än en gång se Mallekraftarna arbeta i skogen. Qasper the champ kan ni läsa om i Mias blogg. Garbo är värd en egen sida. Damen söker av området i samma tempo coh samma mönster i flera hundra meter innan det finns figge. Det är inte underligt att hon för det mesta har fullt på söket. Där har jag min förebild. Dit ska vi Busa!!.
Vi spårade också idag och det blir bara bättre och bättre. Mycket svårigheter, många riktningsändringar. Jag gick dessutom tillbaka i mina egna fotspår ca 20 m för att sedan gå åt ett helt annat håll. Allt funkade perfekt och en liten liten liten tendens att inte ligga på lika hårt som tidigarebörja att synas.
Efter att ha kört beteendespår en hel del hade jag idag bestämt mig för att göra ett längre spår och bara följa med henne vid tappt för att faställa hur längt hon går innan hon letar sig tillbaka. Mycket kort visade det sig. Nu berodde det delvis på ganska svag vind men hon lyckades varje gång att ta upp spåret direkt vid tappt. Trevligt men jag ännu inte vant mig vid sättet hon arbetar i jämförelse med de schäfrar vi haft senast.
Idag ska vi köra lite industriområde om jag får ledigt av matte från listspikning och målning.
Då var det alltså dax igen att lägga en ny gren till högen av andra. Vi tränar nusamtliga bruksgrenar med Busa och hon blandar inte ihop dem och hon ställer upp på allt. Vi har ett par lydnadsmoment som inte är påbörjade och ett par som inte är helt befästa annars är vi på gång. Bakslag kommer men just nu är det för lätt att vara Malleägare.

Lennart

Eller kan man skriva om annat än hund på bloggen. Visst går det.

Precis hemkommen efter en repa med bandet ”Bad Moon Blues Band” känner jag mig ganska nöjd. Efter en helvetets dag på jobbet är det fantastiskt att kunna tömma alla känslor och all stress som finns i kroppen. Det är bara att vråla i en mikrofon och försöka att bara känna in låten. Låta sig föras bort till en annan dimension där man blir ett med musiken.

En dag som denna är jag glad att jag andra intressen än hund. Hade jag tränat hund idag hade jag inte haft tillräcklig närvaro och träningen hade blivit skit. Kanske hade jag tappat tålamodet och blivit arg och förstört allt istället.
Jag kommer aldrig att kunna gå ut och riva av tävlingsmomenten rakt av. Jag måste ha en plan om förbättring av något annars kan jag bara låta bli.

Samma sak gäller med musiken. Bandet jag spelar i består av 5st 50+ - gubbar och när alla ger allt så gungar det fett. I replokalen är vi sådär och ibland glimmar det till men inför publik känner man att något händer och tiden står stilla.

Hur får jag nu ihop det här tänker ni. Jo, jag kan se en del som tränar i princip dagligen, inte för att åstadkomma något med träningen utan enbart för att träna. Man kör igenom sina moment dag efter dag likadant, gärna tävlingsmässigt. Kanske för att man gillar det, vad vet jag? Kanske för att man inte har något annat att göra, vad vet jag? Kanske för att man når resultat, vad vet jag?

Vi hade en liten fundering på klubben igår och Glenn konstaterade att det flesta hundar är momenthundar som utför det vi lär dem, men om vi flyttar bort från den inlärda situationen förstår de inte vad vi säger. De lyssnar inte. En bra iakttagelse framför allt i skyddet där situationen är så starkt retande att det är svårt att bryta mönstret. Glenn som verkligen försöker träna med ett brett perspektiv och så varierat att hunden koncentrerar sig på honom istället för alla retningar runt om erkänner att t.o.m. Garbo , i vissa situationer är momentlärd.

Försök t.ex. att kommendera hunden hoppa över ett hinder man passerar samtidigt som transport av figurant pågår , eller apportera något man lagt ut i förväg. Det är svårt. Glenns råd var att försöka tänka brett i träningen. Har du hundens hela uppmärksamhet så känner du säkerhet och det återspeglar sig i resultatet.

Jag tycker att det är en otroligt rolig idé och den ställer höga krav på mig som förare att träna hunden i nya situationer där den tvingas att lyssna på kommandona och inte enbart gå på retningarna i omvärlden. Det hela förutsätter naturligtvis att hunden kan momentet först innan man stökar till det.

Min point är att man måste vara otroligt planerad och otroligt närvarande vid träning och inte bara dra igenom. Hellre kvalitet än kvantitet. Min lösning är att bryta av med musik. Vilken musik som helst som det finns en seriös tanke med. Förmedla ett budskap, beskriva verkligheten eller en känsla. Själv lyssnar jag på allt från opera till hårdrock, allt utom svensk dansbandmusik.

När jag nu har allas uppmärksamhet kan jag inte låta bli att uppmana er att ge er in i en annan värld , om än för bara för en kväll, och ta en barhängarkväll på er klubb. Bandet kommer gärna och underhåller er med tunggung, blues och en och annan rock´n´roll.

I morgon blir det bevaka-bita-släppa och transporter.

 

God natt

 

Muddy Waters

  

Den här helgen skulle Lars döma på lördagen och alla (nästan) andra tävla på söndagen så det skulle bli till att vila för oss.
Vila för Busa innebar att vi spårade i Vellinges industriområdet och runt skolan och kommunhuset. Gissa vad folk glor.
Jag försöker med jämna mellanrum köra i smittad miljö och på hårt underlag. Dagens 2 spår blev ca 6-700 m vardera med flera underlagsskiftningar och en del vinklar. Vi tog oss upp på lastbryggor , igenom skateboardarnas rike, på parkeringar, spets på en grusfotbollsplan mm.
Det första spåret gick ganska bra , framför allt på grus. Eftersom der blåste en del så vill Busa gärna följa med tills vittringen tar slut för att sen ta nytt tag och spåra vidare. Detta beror delvis på bristande rutin på svåra spår men framför allt på hennes höga temperament. Allt hon gör blir MYCKET. Hon lugnade ner sig efter ett tag och spårade snyggt över butikens lastbrygga och runt deras parkering.
Andra spåret var ngt svårare eftersom jag lät det ligga lite längre (ca 15 min). När jag la ut spåret var vi ensamma men när påsläppet skulle ske hade flera familjer på väg till badet passerat. Verkar inte som om det påverkar henne alls men hon visade fortfarande tecken på att driva med vind. Hon blev lite konfunderad när jag hade klättrat upp på ett par lastpallar precis i en vinkel. Spåret bar ner på kommunhusets baksida och runt deras fikaplats. Totalt gick detta spår bättre men gillar inte att hon driver ut. Får arbeta på det. Just nu ligger hon utslagen och sover. Det tar med spår.
I veckan har jag börjat med transporter i munkorg. Kör lite lydnad runt figurant för att sedan falla in och transporera. Funkar skitbra både på 3 m och 1 m. Hon håller position och är fokuserad på figgen. Ser ganska bra ut. Vi kör inga överfall under transport ännu men har gjort några från stillastående. Busa sätter varje gång munkorgen med full kraft mitt i ryggen. Hoppas det fortsätter så. Lyder gör hon också.
Det gäller att njuta nu eftersom hon säkert framöver kommer att strula i transporterna precis som alla andra gör efter ett tag. Vi tragglar på ngn vecka till med detta.
Löpet är på gång och jag kan bara konstatera att det verkar som om hon är fullt träningsbar och stabil även under löpet. Min förra hund var likadan, kanske ökades hennes skärpa ngt lite och jag kan se lite mer vakttendens hemma med Busa också. Detta är härligt. Jag har träffat tikar som absolut inte hållit ihop under löpet, haft humörförändringar i varje del av hormoncykeln och därför varit mycket svårtränade. Jobbigt.
Kolla bildrna nedan så förstår ni vad rapport handlar om

Malledomptören

Helgen har vi tillbringat i Hässleholmskogarna och kört massor med rapport. Träningsgruppen har 2 miniläger under hösten tack vare den goda planering och de goda kontakter med andra klubbar som Lars har. Han fixar och donar så man behöver bara själv inställa sig i tid för allt annat är klart. Jag vet inte hur mycket tid han lägger ner men han ska ha en eloge för arbetet.

Vi anlände på fredag eftermiddag till Hässleholms BK. Direkt dök det upp en medlem som spontant tog hand om oss, fixade el till husvagnen, anvisade plats och berättade hur allt funkade. Claes tror jag han hette. Vilket positivt mottagande vi fick. Senare kom ordförande Tommy och lämnade nyckel till stugan och körde med ut och visade markerna. Och vilka marker sen. Härliga skogar med mossa, lagom glest mellan träden och lagom kuperat. Annat än Revinge de ni. Dessutom bjöd Snapphanarna på strålande väder hela helgen.

Fredagen innehöll ingen träning men vi kunde sitta och snacka hund i stugan och kanske ljuga lite. Jag vet inte men troligen slank det ner en pilsner också.

Lördag morgon och dags för första passet. Vi körde 700m+300m  och jag hade redan bestämt att Busa skulle springa 2 sträckor eftersom det var ett pass på em också.

Iklädd sitt värmetäcke skötte hon stationsuppträdandet utmärkt. Jag har redan börjat med täcke eftersom jag vill ha hennes muskler så varma som möjligt. Hon satsar så fruktansvärt hårt att jag är rädd för skador annars. Framföringen och nedräkningen är en av hennes starka sidor och här märker man en mycket stor skillnad mellan Mallen och t.ex Schäfern. Jag har aldrig behövt säga till henne om tystnad. Hon är absolut knäpptyst, men hon vibrerar. Otroligt skönt. Aldrig några startskall heller. Det som är ett Malleproblem är själva liggplatsen. Hon måste ibland gå en runda för att inte spricka. Det räcker jag låter henne göra det i kedjans längd för att sen sitta hos henne och klappa henne lugnande. Korrigerar jag för mycket så protesterar hund ljudligt, därför undviker jag det. Lugnandet funkar bättre. Hon stressar upp sig ganska ordentligt när hon får vänta länge men det påverkar inte hennes prestation, tack och lov. Hon blir dessutom äldre och mer rutinerad.

Sträckorna gick i racerfart och kompisarna börjar använda öknamn som Raketen, Rymdfarkost och liknande. Jag vågar knappt skriva det men vi hade en outstanding tid. Då är det härligt med ett gäng som gläds åt med ens framgångar. Inget skitsnack här inte bara glada tillrop.

På eftermiddagen körde vi korta sträckor där vi dessutom flyttade stationerna för varje skick. Även A flyttades. Funkade bra och det är roligt att se hur förvånade hundarna blir när man inte följer regelboken. Bra för motivationen. Ett lite strul hade jag dock. Hon markerade tydligt från sin liggeplats att det fanns något i skogen. När svampplockarna dök upp så fick de sig en rejäl blåsning och jag fick kalla in och skicka om henne. Busa trodde att det var Snapphanar och ville skydda oss sa hon, f.. vet.

Trötta och hungriga tillbringade vi ännu en kväll med att sitta och ljuga. Vi kom i säng vid 22-tiden. Antagligen har vi blivit för gamla för nattsudd men alla var överens om att det är skönt att vara pigg på morgonen när man ska träna.

Söndagen innehöll en kortare grundsträcka och 2 förlängningar, vi körde alla 4 sträckorna. Nu var Buset så laddat att både jag och hustrun fick ingående diskutera med henne om hur långt fram man får ligga under fotkommando. Gårdagen märktes lite på tiden, annars funkade allt bra.

Till sist körde vi ett uppletande i en fin ekhage. 12 föremål, något liggande uppe på en stenmur. Ganska bra jobb av Busa. Hon missade ett metallföremål och ett när hon klättrade på muren för att ta det andra. Jag fick dessutom chans att tala om att byta föremål får man inte. Trots en hel del skick så mattades hon inte, Härligt. Nu kör vi enbart föremål rakt ut på djupet ett tag.

Dagen avslutades liggande i gräset med solen på högsta volym. Fantastisk helg.

 

Snapphanehundens husse

Jag undrar varför det alltid står stor hund eller jättestor schäfer i tidningsrubriker. Något svar har jag inte men jag tänkte inte vara sämre utan jag följer trenden.

Det senaste träningspasset med Busa innehöll en del överraskningar.

Dagens plan var att försöka förbättra ”bita-släppa-bevaka”. Hon fungerar ganska bra på mig, Glenn och Jonas. Idag var det dags att prova en ny figge. ”Linkan” 2 m polis ställde gärna upp. Är hon ren eller ska jag ta på mig skyddsbyxorna? Vad är det för fråga, min lilla tös gör precis det hon ska, tänkte jag. Svaret var givet. Du behöver inte stöka med det, hon biter bara där hon ska sa husse med inte så lite stolthet.

Jag brukar alltid starta med lite lydnad under uppvärmningen och på vägen ut till träningsplan. På dessa 50 m fick jag tala om för fröken 2 gånger att hennes plats inte var framför mig dragandes i kopplet utan snyggt vid sidan med fin kontakt. Ute på planen står Linkan beredd. Jag gör ett par rundor runt honom och än en gång vill Buset inte hålla sin position. Nya diskussioner och till slut får jag anledning att belöna med bollen.

Busa lägger sig snyggt på kommandot framför figgen och smått vibrerar. Förflyttningen kommer och jag hinner inte se Busas rörelse utan bara det hänsynslösa angreppet. Det går så fort och är så kraftfullt att man undrar var 23 kg hittar kraften. Passivitet, men vad händer? Absolut ingenting. Släppa finns inte. Loss vrålar jag och tänker samtidigt att jag lovat mig själv att inte vråla när vi tränar skydd. Hundar hör bra och det är så tradigt att höra.

Till slut släpper hon. Vi försöker ett par gånger till med samma resultat. Sen kommer chocken. HON BET MIG LITE I LÅRET ETT PAR GÅNGER EFTER SLÄPPANDET. Va f...n

Provar med mig själv som figge och då släpper hon. Ditt lilla fanskap, du utmanar inte den nye figgen väl, tänker jag. Men det är just vad hon gör.

Vi börjar om med lite lina på och får det hela till att fungera. Jag måste tillägga att det här träningsgänget är otroligt engagerade och alla hjälper till att komma med lösningar.

Framöver kommer vi att köra dessa övningar och se om hon byter attityd.

Trots allt var jag nöjd med passet. Det är inte lätt att hinna med en så här högtempererad ungtik. Skulle aldrig ha låtit henne läsa om ”girlpower”, hon tar till sig allt och pratar om piercning i nosen och svart ögonskugga, men än så länge bestämmer jag.

2 m polis summerar efteråt: Vilken blick hon har. Hon söker ögonkontakt och fullständigt stirrar ut en. Hon är så j..a snabb att man inte hinner reagera och angreppet är otroligt. Tackar för omdömet, det är ju pappas tös du pratar om.

När vi efteråt står och snackar säger ”Linkan”, jag fick hela fickan full med snus för hon krossade locket på dosan jag hade i fickan.

Linkan, min vän, jag är skyldig dig minst en ny dosa. Tur det inte blödde för då hade det kostat mig en flaska whisky. Vi ses på måndag.

 

Skyddshundsmachon och hans bimbo