Upprop till alla spårintresserade och lite annat

Nu är mitt tålamod slut. Vi går strax in på 12:e veckan med snö. Inte ett grässtrå syns. Visst kan man spåra på snön och visst har vi gjort det men nu står jag inte ut längre. JAG VILL HA BARMARK.
Plötsligt när jag satt på C-stationen , under dagens träningspass , och sörplade kaffe (det är ju det vi gör, vi rapportare) kom jag på lösningen. Det är valår. Om vi alla spårintresserade skriver till alla riksdagspartier och lovar att vi röstar på det parti som fixar bort snön så måste det bli vår inom en vecka. JAG UPPMANAR DÄRFÖR ALLA SPÅRINTRESSERADE att maila till riksdagspartierna och kräv vårväder mot er röst. Vi är många så det måste ju funka :D.
Den här helgen har vi helt ägnat oss åt rapportträning med det enda syfte att undvika överslagen som Busa (det lilla stycket)sysslat med ett tag. Vi tränar därför utanför gruppen för att succesivt öka uppbindningstiden. I går lördag var vi i Hörbykrokarna och jag kan berätta att snödjupet var nästan  upp till knäna.  Buset sjönk inte igenom men det gör 100kg husse.PUUUHHH. Allt gick faktiskt efter planerna och lilla fröken gjorde 7 snabba resor mellan oss. Kort uppbindningstid för att få igång henne igen. Inte tillstymmelse till felbeteende.
Planerna för söndagen var att öka tiden och att kräva att hon ligger på stationen. Det är troligen detta krav som tillsammans med den ökade retning av de andra hundarna som gör att hon ballar ut ibland. Sträckornas längd är just nu ointressanta för vi vet att när hon går så funkar det åtminstonde upp till 5-600m grund och 3-400m förlängning.
Vi började dagens övning med att bilda A-station. En stessad Malle läggs ner och får beröm och korvbitar. Husse och Matte tar fram kaffe (nu är vi där igen) och wienerbröd och nu börjar hårdträningen. Solen lyser vacker mellan trädtopparna och det kommer en Häger glidande. Är det våren????. Ett par gånger får vi säga till men i stort sett ligger hon och blänger surt på oss hela tiden. Det är bra.
När vi fikat färdigt så packar vi sakta ihop och håller järnkoll på lilla fröken så att hon inte börjar varva, men till vår förvåning sköter hon sig. Matte följer med en 50 m ut på sträckan för att sedan vända ner på A. Allt för att höja motivationenså att denna är så stark att hon bara fokuserar på att springa. Man riskerar naturligtvis överhettning men detta är rapportens bekymmer att du måste ha en hög motivation samtidigt som hunden ska vara en soffpotatis på station. Jag får som vi säger här i söder, asa Busa de 300m som är vår grundsträcka. Väl framme binds hon upp, läggs ner och kaffet kommer fram. Ja, ja jag vet. Nu är hon i högvarv men efter lite övertalning sätter hon sig och jag kan njuta av omgivning och fika. Vi dubblar tiden och jag får henne att lägga sig till slut. Precis när jag ska ta av värmetäcket för att göra framföringen sliter sig Busa och drar i 200 knyck. MOTIVERAD. Där står jag med halsband, koppel och hela kitet och ser dum ut. Trots allt är det glädjande att se att hon gör det hon ska och går inte ut och dödar träd som hon tidigare gjort.
Nere på A går hon i clinch med Matte en stund innan hon lyder och lägger sig ner. Bra jobbat. Ytterligare lite längre tid på stationen. Under tiden gör jag en förlängning ut till C. Matte lyckas naturligtvis där jag misslyckas så Busa gör en snygg framföring och sitter lugnt och väntar på kommando. Jag kan se de sista 100 m av förlängningen och hon ligger rätt i spåret i mycket hög fart. Springer nästan omkull mig på mottagningplasen. Ny uppbindning, ny förlängning av tiden, nytt kaffe. Allt går bra och prinsessan ligger ner och väntar på sin tur. Vi bestämmer att detta blir sista sträckan eftersom det går så bra. Vad händer då ?? Matte anropar mig i walkie-talkien precis när jag ska påbörja framföringen. Det finns en lös hund på sträckan. He.........tes jä.......ar.  Jag gör ändå framföringen efter en liten stund och prinsessan uppför sig perfekt (nästan) i pappas ögon. Visst är hon fin och.... Nej tillbaka till allvaret.
Jag kan se den berömda hunden springa fram och tillbaka över vår sträcka . Det är en Labbehane modell pansarvagn som snusar och markerar vart än han kommer åt. Han försvinner in i skogen och jag bestämmer mig för att skicka. Busa har inte sett honom. Hon sitter snyggt, löskopplad och väntar på marchordern. Vi är allt lite militäriska vi rapportare. March väser jag lite snyggt så där som bara Clintan skulle kunna göra. Hon far iväg i högsta hastighet, perfekt vägval och visst är hon fin. Efter en stund anropar Matte att Busa är framme och ligger på sin filt och kaffet är framdukat. En lyckad dag, nu återstår det lite längre liggetid och sen ska vi träna tillsammans med en hund innan vi går in i gruppen med fler hundar och längre tider.

Lennart 

Kommentarer
Postat av: Eva

Jag skriver på om att få barmark inom en vecka!!
Hälsningar Eva
P.S Maj-Lis klubbjacka har kommit förresten! D.S


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback