Stor glädje

Ibland är man omedveten om hur mycket hundarna betyder för oss. Jag har haft motgångar länge med Busa men intalat mig själv att tävling inte är allt, Busa är allt. Och detta är sant men trots det så har jag blivit påverkad och lite ur slag. Vi tränar vidare och uppletande och sök går galant. Gjorde än en gång en ren uppvisning i uppletanderutan igår. Raka slag alla föremålen innan tiden är ute. Jag behöver inte vända och söka bakåt utan hon klipper föremålen direkt. Problem blir det naturligtvis när det är helt vindstilla men då har jag nytta av de raka slagen och kan skicka mycket tätt.
Söket rullar på och vi är absolut mer än tävlingsfärdiga men ändå inte där jag vill va.
Passivitetsövningar fortsätter men framgångarna där är microskopiska. Fortsätter att nöta.
Förra helgen förstod jag att motgångarna påverkat mig jättemycket. Vi var och tävlade med lakritstrolleti appell. Som vanligt gör hon 10 på rapporten och hade antaqgligen fått en 10 i budföring om hon inte på riesenvis stött nosen i magen på mottagaren innan hon sätter sig på plats. 8 i betyg och bästa specialen för dagen alla grenar inräknade.
Naturligtvis var jag jätteglad, mycket mer än vad jag hade kunnat ana, jag hade ju bara skickat iväg henne 1 gång och gjort en linförighet på 20m. Men min prestation som blev en 10 lyfte hela min vecka och sitter fortfarande i.
Maj-Lis verkade helt cool inför lydnaden trots att hon haft lite strul vid träning. Hon samlade ihop Kylie väldigt bra innan hon gick in i ringen. Detta måste göras annars vill lakritstrollet bara hälsa på allt och alla.
Platliggningen höll på att kosta mig en hjärtinfarkt när hundarna runt om Kylie reste sig och drog järnet, men hon blev liggande och såg väldigt avslappad ut. Lydnaden genofördes ganska bra trots 2 nollor. Framförgående. Varför finns momentet. Hoppet gör hon varannan gång. Hon gör en felkoppling och läser av Maj-Lis snabbt som attan och tror att hon blivit stoppad. Tar ett steg och kastar sig därefter in till sidan igen. Antagligen har här uppståt en konflikt under träning som gått obemärkt förbi. I motsats till de riesenhannar jag haft under åren så är hon otroligt samarbetsvillig och därmed också väldig känslig.
Vi trodde efter huvudräkning att uppflyttningen var körd och missad med ett par poäng. Medan Maj-Lis stod och snackade med ett par medtävlande smög jag in i Söderåsens stuga för att titta på dataskärmen de har uppkopplat där. Resultatet kommer direkt när sekreteriatet skrivet in. När rapportsidan rullar förbi tycker jag mig se uppflyttad men den rullar vidare så jag står med hjärtat i halsgropen i väntan på att alla lydnadsklasser ska rulla förbi och då kommer den igen, 224,5. Jag kände att det kom en tår och tittade mig manligt runt för att inte visa.
Den jätteglädje som jag kände var efterlängtad.
Jag gick ut och kallade på Maj-Lis lite lagom nonchalant och sa att resultatet nog var klart. Ännu en chock och vi befann oss båda i himlen.
Uppflyttade med råge som vi säger.
Detta ska jag leva på hela vintern

Lennart

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback