Träningsläger med rapport
Vi har varit iväg på träningsläger tillsammans med en flock Riesen. Tack o lov fanns det en Malle till , Chili.
Busa har gjort stora framsteg i rapport men då och då har vi fått en vändning på 3:e sträckan. Även nu på lägret dök detta upp. Busa har inte tillräcklig motivation för att ta sig fram när hon har problem på 3:e utan hon vänder tillbaka till husse med ett kroppsspråk som lyser "förlåt, jag hittar inte och då vill jag vara hos dig, husse". Trots att jag gick tillbaka mer än halva sträckan så ville hon inte lämna mig. Efter långa funderingar om vad det beror på så har vi gått tillbaka och försökt hitta när detta uppstår. Slutsats: det började när vi försökte lösa problemet med att hon var för uppskruvad på B-station innan hon fick springa första sträckan. Vi bytte så att jag gick ut, eftersom jag kunde bättre hantera situationen och Busa verkade lugnare när hon inte separerades från mig. Lösningen fungerade men då dök naturligtvis problemet med 3:e sträckan upp som ett brev på posten.
Efter lägret har vi gjort en ny träning med långa sträckor och matte på B-station. Naturligtvis går mallen som en raket och klarar alla sträckor inklusive 3:an. Slår elithundarna med råge. Med hjälp av en mycket liten burk innehållande kattmat som kletats på väggarnas insida håller vi mallen sysselsatt på stationen. Eftersom hon bara kan få ner tungan så tar det lite tid för henne, vilket gör att hon håller tyst och inte ligger och laddar lika mycket. Nu fortsätter vi på detta spår och hoppas det håller. Vi ska tävla här framöver i maj så får vi se.
Lägret som var en kennelträff för vårt adoptivbarn med skägg och hennes syskon var roligt och givande. Man bara avundas Mölndalsklubben som ligger mitt ute i naturen så att man kan gå till A-station och ändå få krävande rapportsträckor. Min förhoppning står till att Malmöklubben tvingas flytta och förlägger sin verksamhet på Revinge.
Än en gång fick min kropp möjlighet att visa vad den går för när jag skulle gå tillbaka med Busa ett par km i kuperad terräng. Tvärstopp efter ett tag. Bara att sätta sig ner och pusta. Tur man har radio så att man kan lugna ner hustrun som står och väntar. Glädjande var att det går bättre och bättre. Vågen säger just nu att jag minskat 7 kg, 9 kvar.
Antar att Mallekraftslägret ska plåga ur mig resterande. När jag blivit av med kilona kan jag börja röra mig lite mer utan att få skador.
Det är intressant att studera andra raser och jämnföra med mallen. Så mycket som finns gratis i t.ex jaktfunktionen. Alla det här gratisegenskaperna kan dock ställa till trubbel har jag märkt och jag tror att jag hade tacklat Busa något annorlunda om jag fått henne idag.
Det är roligt att se lite bra SBK-hundar i min "gamla" ras Riesen. Pigga, samarbetsvilliga, busiga, men som jag ser det ännu inte riktiga tjänsteämnen. Det saknas dominans för att förenkla det hela. Jag är övertygad att vissa av dem kommer att synas på tävlingsarenorna.
På lägret lyckades kennelns stamtik att rulla sig på en huggorm och bli biten. Inget märktes de första timmarna men sen exploderade utvecklingen och hon lades in på djursjukhuset och fick ormserum. Kostade skjortan och byxorna också. Efter ett dygn var hon tillbaka, glad och pigg men fick inte ansträngas.
Ska verkligen tänka på detta i Karlsborg eftersom det vimlade av orm sist. Vad vi förstod av veterinärerna på plats så är det medel vi alla brukar ha med mot orm ganska verkningslöst. Man rekommenderar vila om bettet inte tar i munnen.
Serum kan man inte räkna med att få överallt eftersom tillgången är ycket begränsad
Må väl vi ses i Karlsborg
Lennart
Busa har gjort stora framsteg i rapport men då och då har vi fått en vändning på 3:e sträckan. Även nu på lägret dök detta upp. Busa har inte tillräcklig motivation för att ta sig fram när hon har problem på 3:e utan hon vänder tillbaka till husse med ett kroppsspråk som lyser "förlåt, jag hittar inte och då vill jag vara hos dig, husse". Trots att jag gick tillbaka mer än halva sträckan så ville hon inte lämna mig. Efter långa funderingar om vad det beror på så har vi gått tillbaka och försökt hitta när detta uppstår. Slutsats: det började när vi försökte lösa problemet med att hon var för uppskruvad på B-station innan hon fick springa första sträckan. Vi bytte så att jag gick ut, eftersom jag kunde bättre hantera situationen och Busa verkade lugnare när hon inte separerades från mig. Lösningen fungerade men då dök naturligtvis problemet med 3:e sträckan upp som ett brev på posten.
Efter lägret har vi gjort en ny träning med långa sträckor och matte på B-station. Naturligtvis går mallen som en raket och klarar alla sträckor inklusive 3:an. Slår elithundarna med råge. Med hjälp av en mycket liten burk innehållande kattmat som kletats på väggarnas insida håller vi mallen sysselsatt på stationen. Eftersom hon bara kan få ner tungan så tar det lite tid för henne, vilket gör att hon håller tyst och inte ligger och laddar lika mycket. Nu fortsätter vi på detta spår och hoppas det håller. Vi ska tävla här framöver i maj så får vi se.
Lägret som var en kennelträff för vårt adoptivbarn med skägg och hennes syskon var roligt och givande. Man bara avundas Mölndalsklubben som ligger mitt ute i naturen så att man kan gå till A-station och ändå få krävande rapportsträckor. Min förhoppning står till att Malmöklubben tvingas flytta och förlägger sin verksamhet på Revinge.
Än en gång fick min kropp möjlighet att visa vad den går för när jag skulle gå tillbaka med Busa ett par km i kuperad terräng. Tvärstopp efter ett tag. Bara att sätta sig ner och pusta. Tur man har radio så att man kan lugna ner hustrun som står och väntar. Glädjande var att det går bättre och bättre. Vågen säger just nu att jag minskat 7 kg, 9 kvar.
Antar att Mallekraftslägret ska plåga ur mig resterande. När jag blivit av med kilona kan jag börja röra mig lite mer utan att få skador.
Det är intressant att studera andra raser och jämnföra med mallen. Så mycket som finns gratis i t.ex jaktfunktionen. Alla det här gratisegenskaperna kan dock ställa till trubbel har jag märkt och jag tror att jag hade tacklat Busa något annorlunda om jag fått henne idag.
Det är roligt att se lite bra SBK-hundar i min "gamla" ras Riesen. Pigga, samarbetsvilliga, busiga, men som jag ser det ännu inte riktiga tjänsteämnen. Det saknas dominans för att förenkla det hela. Jag är övertygad att vissa av dem kommer att synas på tävlingsarenorna.
På lägret lyckades kennelns stamtik att rulla sig på en huggorm och bli biten. Inget märktes de första timmarna men sen exploderade utvecklingen och hon lades in på djursjukhuset och fick ormserum. Kostade skjortan och byxorna också. Efter ett dygn var hon tillbaka, glad och pigg men fick inte ansträngas.
Ska verkligen tänka på detta i Karlsborg eftersom det vimlade av orm sist. Vad vi förstod av veterinärerna på plats så är det medel vi alla brukar ha med mot orm ganska verkningslöst. Man rekommenderar vila om bettet inte tar i munnen.
Serum kan man inte räkna med att få överallt eftersom tillgången är ycket begränsad
Må väl vi ses i Karlsborg
Lennart
Kommentarer
Trackback