Jag kan inget om hundar

Jag har snart haft hund i 50 år sånär som ngn månad mellan två hundar. Mina pågar har växt upp på hundfoder. Jag har tvingat min fru att dela  mitt intresse. Jag anmälde mig frivillig i lumpen till att på nätterna träna vakthundar genom att försöka ta sig in till dem. Jag har haft många fantastiska legender som lärare och inspiratörer under årens lopp. Trots detta kan jag idag konstatera att JAG KAN INGET OM HUNDAR. Eller kanske kan jag det men jag kan inget om mallar. Orkar inte analysera detta djupare utan måste leva med mitt nederlag. Mallen har än en gång överraskat mig. Det går inte att förutse denna lilla nitroglycerinbomb
Denna helg jobbar matte så jag hade tänkt att vi skulle ligga i sängen, Busa och jag, och läsa böcker. Kanske gå en runda. Inget som krävde hennes koncentration i vilket fall som helst. Skendräktigheten blommar och nu har det kommit mjölk i juverna. Busa klänger på mig och mellan sängarna i den springa där blir har hon grävt ner alla leksaker som finns i huset.
Idag söndag stod jag inte ut längre. Jag körde ut till rapportgänget som höll till i Revinge i full storm.
På vägen ut hade jag bestämt mig för att gå en liten runda och rasta mallen, fika med gänget och sen åka hem till en bok, surfa på nätet, maila med min kontakt i USA som bygger en ny mikrofon till mig, handgjord och vacker. I stort inget nyttigt. Jo, möjligen skulle jag ta en öl till boken.
Precis när jag stannar ute på Revinge så far jävulen i mig och jag får för mig att mallen ska spåra när vi ändå är här.
Jag har alttid predikat att man ska planera sin träning hemma och bara träna på det som är dåligt. En fullständigt självklar levnadsregel tycker jag.
Jag har ju klagat på mallens spårsätt. Hon är en lite mer än medelgod SBK-spårare, men bilden stämmer inte med min idealbild. Jag har lagt en del poletter på att rätta till detta men mallen spårar på sitt sätt. Jag har därför för länge sedan bestämt att spår inte är vår gren, delvis beroende på detta och delvis berorende på att jag inte riktigt orkar ett helt elitspår bakom en tokmalle. Naturligtvis har alla frispår i rapporten påverkat hennes sätt att arbeta.
Därför la jag ett absolut oplanerat spår utan någon som helst tanke bakom. 1000m en hel del vinklar, dryga timmen och storm på Revinges öppna fält. Av ren vana gjorde jag en vinkel redan efter 20m.
Busa hoppar ut ur bilen och vibrerar, gnäller, springer rundor. Jag kallar in henne, sätter på selen och ser en helt okoncentrerad malle. Jag bestämmer att hon ska få spåra i full lina och missar hon och bara ansvänder benen så avbryter vi och går hem. Vad gör då mallen??????
Perfekt upptag, hittar alla vinklar oavett den starka vinden och underlaget. Drar mig runt, ligger mycket nära kärnan, klarar hela spåret och hittar lyckligt sin boll. Det är bara att konstatera: JAG KAN INGET OM MALLAR. Vad ni än gör så fråga inte mig om råd, jag vet inget, jag är bara Busas leksak.

Lennart

Kommentarer
Postat av: elaine

fina hundar! själv är jag ung i åren men har haft egen hund sen jag var 16 och nu har jag byggt på mig 3 stycken. hundar är det bästa som finns!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback