Mallekrafts B'Busa

Tid till eftertanke är väl något vi alla behöver nu när hjulen snurrar snabbare och snabbare. Alla helgerna har i viss mån gett möjlighet till detta.

Jag har passat på att ta mig en funderare dels på jobbet och dels hundträning. Resultatet har blivit att jag fått nya arbetsuppgifter på jobb. Skönt med lite förändringar och nya utmaningar. När man är 55+  är man ju passé normalt på arbetsplatsen så det känns skönt att detta kom till stånd.

Runt om mig i min "hundvärld" finns det massor av människor med utpräglad tävlingsinriktning. SM är ett måste för många av dem. Det har fått mig att fundera lite kring mig själv och varför jag inte känner denna dragning.

Hunderiet började för mig med ett stort allmänt naturintresse som så småningom inriktade sig på etologi med speciellt intresse i vad man kan åstadkomma med hund i människans tjänst. Mitt intresse utgår alltså inte från de moment som våra hundar ska utföra i tävlingssammanhang utan ett mer allmänt intresse. Parallellt har jag utvecklat ett stort intresse för vargen och dess otroliga sociala samspel. När jag kom så här långt i mitt funderande förstod jag varför jag förr hellre var testledare vid mentaltester än tävlingsledare vid tävlingar, varför jag hellre åker till ett MH 30 mil bort än åker till SM för att bevittna rapporthundarna göra sin lydnad. Jag förstod också varför jag hellre försöker skapa en speciell relation till min hund än att få den att gå rakt på framåtsändandet. Jag gillar verkligen polisens sätt att göra tjänstbarhetsprov som innebär lydnadsmässigt att man ska bli godkänd i samtliga moment, inte mer. Jag hade gärna sett att tävlingsregler var uppbyggda likadant och att man istället dels gjorde specialen svårare och dels mer realistisk.

Jag tycker dock att man ska ha mål när man tränar och varför då inte använda tävlandet som avstämning av hur långt man har kommit. Jag slarvar annars och väljer hellre att åka till skogen och promenera tillsammans med hundarna än att träna moment.

På min förra hund var slutmålet att få henne godkänd i elit i samtliga grenar. Jag la av med SBK innan jag nått målet men vi var framme i rapport och spår, skydd och sök stannade i hkl.

Med Busa har jag sänkt ambitionen så jag har som mål att bli godkänd i elit i spår rapport och sök. Skyddet orkar jag inte med längre, tyvärr.

Under jul och nyårshelgerna har det lossnat för Busa i rapporten. Hon springer både fort och rätt och vänder inte en gång (ännu?). Fortfarande är stationsuppträdandet inte helt OK. Vi har släppt en hel del på noggrannheten i framföringen eftersom vi ville att hon skulle springa. Bättre en hund som har dålig framföring och springer än en fin lydnad och hunden vänder. Nu måste vi dock försöka att med små steg öka kravet utan att Busa tar sig och därmed börjar vända igen. Därför planerar vi tävling längre fram i vår.

Kylie närmar sig sitt första löp och har lite svårt att fokusera men rapportövningarna går som tåget. Delvis tränar vi enbart stationsbeteende och delvis tränar vi 200m sträckor där vi förlänger liggetiden med en minut i taget. Här ska läggas en ordentlig grund och därför planerar vi att tävla först i höst.

Hon har utvecklat sig till en mycket trevlig Riesenschnauzer av modernt snitt, inte alls så tjurskallig som de var förr. Enda problemet (ska inte kalla det ett problem men ändå) som vi arbetar hårt med är att dämpa hennes överdrivna intresse av att hälsa på allt och alla helt utan spärrar. Maj-Lis har kommit en bit på vägen så det ska säkert gå.

Rapportgruppen har utökats med flera medlemmar från andra klubbar så vi är 11 hundar om alla kommer. Vi har tack vare detta fått möjlighet att träna på flera nya marker. Det är roligt.

Sådana här arrangemang kommer till stånd tack vare vår träningsledare Rikard som är värd allt beröm för den tid han lägger ner på att gå sträckan innan vi andra kommer dit till dukat bord.

Lennart

                      
Busa och vi andra i familjen önskar er alla allt gott framöver.

Vi återkommer nästa år



PsKolla in Busas julklappar som Jeanette så fint fixat till Ds ( www.Dizza.se)