Sommarfunderingar
Jag fick precis ett SMS från Mia att Lectra fått 9 valpar. Visst hugger det till i hjärtat även om jag inte är involverad. Man blir sugen. Undrar hur de blir? Blir det polishundar av några? Vem ska få uppleva lyckan med en tokmalle i snöret. Litet speciellt känns det eftersom det är Busas syster. Men två hundar i familjen räcker. Fast om man byter bil så går det med fler. Nej, tack o lov brukar alla valpar vara tingade.
Det är inte konstigt att man funderar lite på om det blir en nästa hund. När Busa är tillräckligt gammal för att hjälpa Qasper att ta fast tjuvar så är det dags för min pension. Orkar jag då att skaffa ny hund?? Och i så fall en Malle?????? Vem vet, kanske är man så vårdberoende att man inte kan ha hund eller så är man i så gott skick som en av mina klubbkamrater från när jag började med hund i början av 70-talet. Hillevi Sandell var en guru när det gällde brukshundar och Riesenschnauzer i synnerhet. Denna gamla dam var ute och tog tjänstehundscert när hon passerat 70 om jag inte minns fel. Sista Riesen skaffade hon när hon var upp mot 80.
I vilket fall som helst hoppas jag att Garbos linjer bevaras av någon så att jag åtminstone kan ha en liten chans att överväga en mallevalp på gamla dar.
Busa och jag tränar för fullt och hon har återfått sin kondition. Rapportträningen funkar för det mesta men då och då dyker stressproblemen upp och hon tappar fullständigt koncentrationen. Jag har bestämt att ge henne hösten på tävlingsbanan. Funkar inte detta kommer jag att överväga att lägga ner rapporten.
Jag har ju klagat på Busas spårande hela tiden. Hon är ju mycket högtempererad och gör därför allt i max hastighet vilket ibland ger stora slag i vinklar säkert delvis beroende på rapportträning. Jag bestämde för en tid sen att pröva med att låta henne spåra med hela långlinan ute och lösa sina problem själv precis som i rapporten. Jag följer alltså med henne oavsett vad som händer och se de senaste 5-7 spåren har gått klockrent. Slagen blir mindre och mindre. Vid stark vind på öppna fält kvarstår det till viss del. Tävlingsbart? Ja, kanske.
När jag läser om Mallekraftslägret blir jag lite avundsjuk och retar mig ännu mer på de personalnerskärningar som gör att semester inte kan läggas efter önskemål på Maj-Lis jobb. Nästa år kommer hon tvingas ha semester i juni vilket gör det ännu mer besvärligt. Själv har jag också svårt att få i juli men till lägret ska jag och Busa åtminstone för att titta på alla unghundar. Man vill ju vara en del av Mallekraft-familjen.
Idag är det bara 2 veckor och 3 dagar kvar till semester. Vi håller ut.
Ha en bra sommar
Lennart