Mallekrafts B'Busa

Nu är vi tillbaka till vardagen. På måndag börjar kneget. Träningsgruppen drar igång igen. Allt är som vanligt nästan.
Vi har hunnit med en hel del under semestern. Eftersom vi inte kunde tävla i rapport på våren pga löp så tänkte jag smyga in en tävling på semestern. Vi åkte därför till Mariestads mysiga lilla klubb för att som enda lkl-ekipage tävla nattrapport. Jag är fullt medveten om att det var en chansning. Nattrapport är inte detsamma som vanlig rapport. Året innan hade enbart en av 13 hundar klarat alla sina sträckor. I år visade det sig att enbart tre av 10 kom i mål. Svårt men spännande. Hade det funnits en lämplig dagtävling hade jag valt den. Som ni förstår vände Busa men hade med sig en ny erfarenhet. Lydnaden som gjordes på eftermiddagen var vi nöjda med. Nu hoppas vi på att kunna tävla i september då Skåne har sin nästa rapportävling. Planerna säger också att vi debuterar i Skydd då.
Efter tävlingen åkte vi till Mallekraftslägret. Jätteroligt med fantastiska hundar och mycket trevliga människor. Hur i h har samma kennel lyckats få så många oerhört erfarna förare att välja just Mallekraft. Det tyder på en osviklig linje i aveln och inga kompromisser. Hundarna då? Klara röda trådar syns i respektive kull och jag har aldrig sett så fina skyddsarbete från så många på samma ställe. Samtidigt kunde jag konstatera att mallarna är sociala och trevliga. Bakom varje tuff skyddsföraremin får man hela tiden höra historier om hur mysig mallen är. Hur gärna den vill krypa in hos husse och matte och gosa lite. Det skulle buset känna till när de blir bitna av polishunden.
Tack för lägret Mia & Glenn och framför allt grattis till era valpar.
Vi har haft en himla tur under semestern och inte råkat ut för de värsta skyfallen men husvagnens markis fick en törn så jag ska försöka  få tag på reservdelar till den.
Vi har tränat i princip varje dag och framsteg syns framför allt i lydnaden och skyddet. I rapporten har lite oro och gnäll återkommit, troligen pga för långt uppehåll. Busa får för stora förväntningar och kan inte helt koppla av. Samma företeelse dyker upp i spår ibland också.
Busa är skendräktig för första gången. Detta yttrar sig i att hon vill bli omklappad hela tiden och att hon gräver hålor för att ligga i, helst under husvagnen. Hemma försöker hon göra samma sak i sängarna, med mattorna och i trädgården förstås. Hon är dock både träningsvillig och läraktig så jag bryr mig inte så mycket om hennes olater.
Den 29 juni har alltid varit en speciell dag för  oss. Båda mina föräldrar var födda denna dag dock med ett års mellanrum. Man kan bara ana hur konstigt det måste låtit när de berättade för varann första gången. Under deras långa liv var det nästan alltid fint väder den dagen märkligt nog. Nu har den 29 juni fått ännu en speciell betydelse. Vårt första barnbarn Ella Maria föddes samma dag. Mystiskt, eller hur?? De är 27 år sedan vi hade en liten i huset som inte har päls och jag hade glömt hur hjälplösa de är. Människovalpen utveckling tar tid.'
Vi har sakta börjat presentera henne för Busa. Vi tassar fram sakta så att vår svärdotter Ir som inte någon erfarenhet av hundar kan känna sig trygg. Det går mycket bra. Busa kan inte få nog av babydoften. Hon blir helt uppstressad när den lilla piper och måste genast börja slicka. Den burdusa mallen måste lära sig att ta det lite piano. Som jag ser det kommer enda problemet vara att Busa kommer att vakta vagnen mot främlingar. Normalt visar hon inga sådana takter utan är vänlig och trevlig men att det finns där ser vi när vi är ute med husvagn. Främlingar som går in i reviret blir ställda av en Malle med hög svans, ragg och vrål. Skönt är att  hon går att avbryta direkt.

Farfar