Mallekrafts B'Busa

När jag tackade ja till erbjudandet från Mallekraftarna att skriva blogg via deras sida så var min tanke att försöka beskriva hur det är att ha Malle. Jag tänkte dessutom att försöka då och då ifrågasätta saker och ting inom hunderiet men min främsta tanke var att förmedla det fantastiska man upplever när samarbetet med hunden är som bäst. När det råder harmoni i ekipaget. När det inte finns några frågetecken om vem som sätter kraven och vem som belönar. När vi arbetar ihop till glädje för oss båda.
Om jag hitintills har lyckats med detta får ni kära läsare själv bedöma.
Jag trodde att några personer runt om mig skulle vara mina läsare med idag kan jag se att jag har haft 6013 sidvisningar av 999 unika besökare. Det är jätteroligt. Det är nästan frestande att be någon arbetskamrat att logga in sig så att jag kommer upp i 1000. Tack för det intresse ni visar.
Som ni säkert förstått är jag uppvuxen med hunderiet när man aldrig började träna hunden förrän den var 12 månader och då ryckte man vett i den. Vi har kommit mycket långt sedan dess. Idag ser vi glada hundar med förare som kan mycket mer än då. Jag vill ändå understryka att det fanns en del bra även tidigare. Låt inte pendeln slå för långt. Jag menar att kravdelen är lika viktig som belöningsdelen. Speciellt med de här mallarna som har en tendens att ta initiativ och dra förhastade slutsatser.
Hundavel har alltid diskuterats och ännu en sådan diskussion har jag just varit med om. En av mina kompisar menar att man måste kunna förena höga utställningsmerieter med höga bruksegenskaper. En mycket vacker tanke, tycker jag och om jag varit uppfödare så skulle det vara min vision. OBS inte mitt mål eftersom mål måste uppfyllas, visionen är större. Som ni säkert förstår så har jag hävdat att uppdelning mellan arbetande hund och utställningshund inom samtliga arbetande raser såväl bruks/tjänste som jakthundar har kommit för att stanna. Själv har jag inte funderat så mycket på detta utan alltid enbart letat hund bland arbetslinjer oavsett ras. Jag gjorde en snabb titt på http://www.brukswebben.se/ när det gällde de 100 bästa ekipagen inom varje gren. Majoriteten från arbetslinjer. Det är tydligen så att man i aveln måste koncentrera sig på någon detalj i sin strävan att förbättra rasen. I så fall väljer jag arbetsegenskaper och sundhet.
Man kan ställa sig frågan om uppfödare väljer utställningsinriktning på grund av att arbetslinjer är för jobbiga att ha och kundkretsen då minskar? Vad vet jag? Nog om detta men jag kommer alltid att välja arbetslinjer eftersom det är de jag ska ha hunden till. För mig får gärna uppdelningen bestå t.o.m om det blir 2 olika raser officiellt. Som jag ser det är det vi konsumenter som ska ställa kraven.
Helgens träning har avlöpt utan några sensationer. Nästa vecka är det sista rapportträningen. Övrig träning fortsätter med uppehåll över julhelgerna.
Mallen ligger i min säng med duntäcke runt sig och sover den oskyldigas sömn drömmande malledrömmar.

Den gamle o Busa