Hela skogen full av blodspår

Andra rapportträningen i år och jag tänkte försöka med förlängning nu när vi tränar i grupp.
En bra omväxlande bana har fixats dagen innan av Rickard, allt är planerat och förväntan står i höjden.
Vad händer då??. Jo när vi når B-stationen är den omringad av ett gäng Tollare med hussar och mattar. Man tränar blodspår. F.. vad jag är trött på marktillgången här nere. Marken är upplåten till Malmöklubben av kommunen men ligger mitt i ett strövområde, så problem uppstår alltid.
Nåväl. Busa har startnummer 3 och sitter tyst och fint i sitt knallröda täcke (minns aldrig att mina schäfrar ägd sån´t :)) och tittar på de andra. Första och andra hund far iväg med högsta hastighet. Nu är det vår tur. Jag tror plötsligt att jag fått fel på glasögonen för jag kan inte se konturerna på Busa. Sen upptäcker jag att det är som hon skakar av förväntan. Överladdning???.
Lite för ivrig på framföringen, men sitter tyst och kollar mig innan skick. Hej och iväg i högsta fart, efter 15 m en 360-graders snurr på en bråkdel av en sekund sen iväg i högsta fart. Väl framme visar det sig att hon har en mycket bra tid. Snurren har jag sett någon gång innan och den beror troligen på att jag försöker få henne att inte gå för lång fram på framföringen. Får hantera detta seperat. Matte har inte samma problem på sin station. Hon har inte husses korta stubin.
Vi bygger ny station C och jag sitter på en höjd med bra utsikt över B för att se hur hon löser sin fösrta förlängning. I högsta fart kommer hon in på stationen, springer fram till sin liggplats, stannar. Var är husse????. Kollar tillbaka mot A, står stilla i vad jag tycker en evighet (troligen ngn sekund). Kollar åt sidorna, lite mer dit Tollarna befann sig. Precis när jag är på väg att bryta samman doppar hon näsan och sätter full fart i spårkärnan, uppför kullen coh rakt in i famnen på mig där hon hittar kamprullen. Den dödas rejält.
Jag är mycket  glad för det här. Jag ser hemskt gärna att hunden analyserar och inte tar ett beslut som har 50-50 chans att gå rätt. Tiden inne på stationen kommer att minska när rutinen infinner sig.
Vi får trevlig uppmuntran och förvånan över att hon bara är 11 månader från några i gänget. Det är sant 11 månader och jag glömmer det hela tiden. Måste akta mig för att pressa. Det ska vara lekfullt o roligt.

Lennart

Ps. min svåger berättade i dag att han tar bort den gamle trotjänaren på måndag. Det är trist när våra kompisar blir gamla och sjuka men vi måste ta vårt ansvar mot djuren. De ska inte lida. Bra beslut Lars och lycka till med den nya valpen.Ds

Kommentarer
Postat av: Mia

Antingen beror det på åldern (din & Glenns:))
Eller att Malletikar är såååå flickiga.
Jag menar det röda täcket då;)
/Mia

Postat av: Mariana & Prilla

Tack för Bloggen!
Vill du veta mer om Tollarna? Gå in på hemsidan: http://www.yvonne-tollare.se/
Det är min kära moders hemsida;)
Vi ses på torsdag hoppas jag!

2006-01-16 @ 16:05:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback